Arbeta, göra sin plikt, stå upp om morgonen och gå tidigt till sängs, utan att beklaga sig, sådan ska människan vara. Det har han inpräntat i henne sedan hon var liten, och hon lever efter hans budord utan att tvivla. För någonstans vet hon att det är enda sättet, om bönderna ska få ut utsädet om våren, om grisarna ska låta sig ledas till slakten om hösten. Även om det är plågsamt, svårt därför att livet gör ont, eller för att kroppen är sjuk, kroppen som är en sådan svekfull vän med sina febrar och sitt snor, sina håligheter som kan fyllas av var, sina bölder och koppor, måste varje individ bidra med sin del. Som myror i sin stack. Som sjåare i hamnen. Som soldater på marsch med gröna kvistar instuckna i hjälmarna.
Ulrika Kärnborg, Lejonburen
