#tillbakablick

[stalbjornen]

En #tillbakablick till #stålbjörnen #21 (det är en ritning av Blå Tornadon som speglas i glasögonen om någon undrar)

[manfredojulius]

För ett år sedan spelade vi hemma i vår kompis Philipps lägenhet i Mainz! Det blev en av de där kvällarna i livet som en inte glömmer bort. ⭐️ #damhirsch15 #dofhiortron #dofhiortn #dofhiortnontour #mainz #tillbakablick (på/i Karneval in Mainz)

[sarankaiser]

Tillbakablick med middagstips

Jag satt precis och tittade tillbaka i arkivet på min blogg och insåg att jag nu har haft denna mat och bak blogg i ett år. Det har varit tunt med inlägg den senaste månaden, och det på grund av att jag haft en liten svacka vad gäller matlagning och ingen vidare matinspiration. Hoppas ändå att de rätter som lagts ut här kan ha inspirerat er läsare lite :) Jag satt hur som helst och tittade tillbaka i arkivet och bara det fick mig att inspireras till ny matlagning. Vissa rätter jag har lagt ut är riktiga favoriter som lagas ofta andra har glömts bort, även fast de är goda och enkla rätter. Tänkte därför dela med mig av lite tillbakablickar och tipsa om lite rätter igen :) Först ut blir tips på enkla och goda vardagsdrätter som är perfekta när man kommer hem trött från jobbet och inte orkar med något avancerat: Ratatouille med chèvre och chorizo Grönsakswok med cashewnötter Halloumipasta med spenat Citronfisk med timjan och pressad potatis Tortellinigratäng Pasta pesto Fisk i ugn med tomat, basilika och mozzarella Broccoligratäng Kommer upp med fler tips på middag och bak i andra inlägg i veckan:)

[roggalogga-blog]

Mitt möte med Mandela

Året var 1998. Jag bodde sedan knappt två år tillbaka i Johannesburg och arbetade på South African Council of Churches som informatör. Ett fantastiskt jobb där jag fick vara med om massor med möten och intryck som jag kommer att bära med mig resten av livet.

Ett sådant minne var mötet med Mandela. Jag minns hur stort jag tyckte det var redan då. På morgonen inför mötet frågade jag min då 5-åriga dotter vad HON tyckte jag skulle fråga legendaren som då fortfarande var president i landet.

Hon tittade på mig och sa allvarligt:

"Säg till honom att krokodiler är farliga.."

Det skulle visa sig att jag inte vågade säga just någonting. Jag hade sett möjligheten att kunna göra ett riktigt scoop till reportage men höll inte ens på att ta mig in i rummet. En av ANC:s rätt bastanta vakter stoppade mig på väg in på mötet, och ifrågasatte om jag hade rätt att vara där.

Egentligen var jag inte alls inbjuden. Mandela hade bjudit in ledarna för de samtliga religiösa organisationer i landet (allt från Pingstkyrkan till Buddister och Bahaier) till ett informellt möte om hur politiker och religiösa organisationer kunde hjälpa varandra och landet att forma ett bättre och tryggare samhälle för alla Sydafrikaner.

När jag hörde att SACCs ordförande (min chef) också var inbjuden, tänkte jag "Nu eller aldrig!" Detta var kanske min enda chans att få möta denna levande legend. Så utan att riktigt fråga om lov följde jag med sällskapet nästa morgon. Jag måste erkänna att det var rätt pirrigt.

Jag påpekade nervöst för vakten att jag följde med SACC:s representant. Han gick lite motvilligt med på det men pekade på min kamera och bandspelare och påpekade att jag inte ens skulle tänka tanken att försöka använda dom.

Där i rummet, kvart över sju på morgonen, satt de högsta ledarna för de kristna kyrkorna , muslimerna hinduerna, judarna osv. Och så lilla jag.

Rummet dominerades av ett enormt, ovalt bord och halvskämd av ANCs säkerhetsvakt satte jag mig längst ner i lokalen. Trodde jag. Men det visade sig att jag satt mig bara en plats från där Mandela skulle sitta, så jag hade verkligen första parkett.

Det var imponerande att höra Mandela tala. Det spelade egentligen ingen roll om han talade ur konceptet eller fritt ur hjärtat (jag satt alldeles bredvid hans assistent, så jag såg när han lite oroligt markerade att nu är Mandela utanför manuset igen) – för det var idel klokheter som kom ur hans mun. Mandela var dessutom mycket vitalare än han verkade på TV, han gick ju lite knackigt redan då och såg trött ut – men jag kan försäkra han var långt ifrån pensionerad i huvet…

Efter drygt två timmar var han tvungen att gå till ett annat möte. Det hade varit två stora timmar för mig, att sitta mindre än två meter från en man som hela världen beundrar. Dessutom spännande eftersom jag inte var inbjuden. Jag trodde inte att han märkt att jag inte hört till sällskapet, men Mandela passerade mig på väg ut, stannande han upp, tog mig i handen och sa lite tyst så att ingen annan skulle höra:

”Är inte du lite ung för att vara kyrkoledare…”

Jag kom mig inte för att säga nånting. Vissa ögonblick är liksom för stora för småprat..