¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!
VAD? En science fiction-novell om Dani har fått ett av jordens mest åtråvärda jobb, men som samtidigt även tvingas avstå från att fira jul med familjen.
VEM? Dani är nyutexaminerad programmerare och har fått jobb på jordens största rymdskepp: Tumanako. När vi träffar henne är det introduktionsdag och den krockar med hennes julfirande. Vi får även träffa hennes klasskompisar, som också fått jobb på Tumanako samt deras kapten. En kapten som skall visa sig mer mänsklig och förstående än man först kan tro.
VAR? Ombord på skeppet Tumanako, jag får intryck av att de nyligen lämnat jorden för ett uppdrag. Dani är från Sverige, även om länder inte längre finns på jorden, och hennes klasskamrater kommer från spridda hörn på jorden.
HUR? Berättelsen är förhållandevis kort och belyser hur traditioner kan komma att ändras och anpassas allt efter att livet går vidare. Om hur man ibland måste anpassa dem efter rådande omständigheter. Holmquist avhåller sig från att kasta in onödig teknisk jargong och serverar en lättläst liten science fiction-historia.
SÅ? En klart läsvärd liten novell som känns mer som en intressant oas innan det stora äventyret, och sätter upp brädet för något som man definitivt vill läsa mer av.
NÄR? Eva Holmquist följer upp den här novellen med ”Permission på Norta” och ”Attentat mot Kreomen” två noveller jag ser fram emot att få stifta bekantskap med.
Titel: Permission på Norta.
Serie: Tumanako #2.
Författare: Eva Holmquist.
Medium: eBok/eNovell.
¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!
VAD? Rymdskeppet Tumanako har lagt till vid planeten Norta och Dani får tillsammans med sina vänner sin första permission. Utan att veta om att kaptenen har ett hemligt uppdrag och viktiga förhandlingar framför sig lämnar de rymdhamnen för att lära känna planeten närmare…
VEM? Storyn centrerar sig mycket kring Dani, Moss och Adanna,och de personer de möter längs vägen. Parallellt med persmissions-intrigen finns kaptenens intrig som är på mer liv och död.
VAR? Som en novell har storyn inte tid att dröja sig vid detaljer och detaljerade beskrivningar – Eva Holmquist lämnar mycket av scenografin till läsarens inre öga. Med andra ord så får man bilden av en värld inte så olik den man själv är van vid.
HUR? Det här var ett trevligt litet äventyr, jag reagerade att Dani och hennes vänner inte planerade lite bättre (t.ex. frågade hur lång tid det skulle ta att resa mellan vattenfallsflygningen och rymdhamnen) men planeringsmissen fungerar bra för att ge storyn lite nerv mot slutet. Och det var kanske lite väntat att man efter den missen skulle kunna kompensera för de förhandlingarna som kaptenen själv sköt i sank, även Nortianer skall det visa sig faller pladask för en vänskaplig hand i nöd. Kaptenen själv avskriver misstag som brist på erfarenhet:
»Det var en historia om ungdomligt oförstånd. Neela suckade inombords över att de varit så idiotiska att de lämnat rymdhamnen. De hade kunnat hamna i vilken del av Norta som helst utan någon möjlighet att göra sig förstådda. Det var rena turen att de hade lyckats ta sig tillbaka.«
SÅ? Åter igen en kort historia som är lätt att både läsa och ta till sig. Det här har inte samma prägel av en intressant oas som första novellen utan mer ett intressant litet äventyr som utspelar sig under långa och actionfattiga uppdragen ombord på Tumanako.
NÄR? Titeln på nästa del hintar om möjligt om lite mer action än dessa två, jag ser hur som haver fram emot att få läsa den och sedan titta närmare på vad Eva Holmquist bjuder på för intressant i eLibs utbud.
Linux for Your Electric Car: Techies Create Open Source EVs
By Morgen E. Peck
Zero is the Apple of electric motorcycles. The Santa Cruz, Calif.,-based company’s bikes coast out of the factory in gleaming perfection with control software that has been optimized for safety and performance. And, as with iPhones, the source code remains a company secret. Gearheads who like to know every detail of how their machines work or want to modify them either have to jailbreak their devices or start from scratch. They can turn to outside sources but, again, the only option is to buy a motor controller kit from a company that has made all of the configuration decisions in advance.
“People who are into electric vehicles like to be able to tweak them to make them faster and to be able to fix them themselves,” says Philip Court, the director of Greenstage, an electric racecar developer in New Zealand.
The Zero S: A beautiful, untweakable machine. Courtesy Zero Motorcycles
So Court is seeking to do for electric vehicles what Linus Torvalds, the founder of the open source operating system Linux, did for personal computers – that is, free them for tinkerers. Court manages an open source project called Tumanako, which means “hope and togetherness” in Maori, the language of New Zealand’s aboriginals. According to Court, it will enable fast motorcycles to go even faster. But it could also be used to build any type of electric vehicle, from cars and submarines to motor-launched aerial gliders.
The main offering of the Tumanako project is a drive package and inverter for a 200kW induction motor. This includes all of the software necessary to take a “go” command from a driver and the calculations for how much power to feed to the motor. Court says his code works but will not be fully open source — meaning there are still snippets of proprietary code — for another 6 months to a year.
They are also working on a battery management system, which charges the Lithium ion cells in the vehicle, while monitoring the load on each one. And then there’s the hardware. Greenstage has designed its own control board and integrated charger to run the system.
Super techies could use Tumanako to fine tune personal creations or modify the vehicle to operate in multiple modes. “If you’ve got a high powered electric vehicle and your son’s recently learned to drive… and he wants to take his girlfriend to dinner, you wouldn’t leave it on the high powered mode,” says Court.
The possibilities for fully customizable electric vehicles are dizzying. With the electric vehicle racing scene growing larger, the hope for an open source motor controller has caught the attention of professional riders like Bill Dube, whose electric motorcycle, the KillaCycle, was was the fastest electrical vehicle in the worlduntil 2010.
Dube, who currently uses a Zilla controller from Cafe Electric, has said he sees “awesome” possibilities in Tumanako. With commercially available controllers, he says, “the software keeps the current, voltage, temperatures, torque, and speed all within very conservative bounds to avoid even a slight risk of over-stressing a component. In racing, you need the system to push all those parameters to the limits. You only need the system to survive until just past the finish line,” he says.
“Controller manufacturers guard their software jealously because they have a huge investment in time and money into the development and testing of that software,” he continues. But that doesn’t mean they always come up with the best solutions for racers. “Open-source controller software is the only way for a typical EV racer to ‘tinker’ with the drive system in a meaningful way.”
Of course, not everyone has what it takes to fiddle with the brains inside their machines.
“It’s a bit of a niche market,” says Court.
There are also safety worries. Bill Mills, an automotive enthusiast in Florida, built his own electric motorcycle from the stripped down frame of a Kawasaki Ninja 250. He opted for a standard, rather than open-source, DC motor controller and battery management system and says he would do so again, partly because he knows that the software has passed through rigorous safety testing. “That’s a concern with battery management systems,” he says. “Where can you show a track record of safety?”
But Court insists that open source projects may actually offer even more solid testing. Not only will Tumanako pass through certification from the Motor Industry Software Reliability Association, it will be vetted by its peers. “With open source… you can’t write rubbish code,” says Court. “Well, you can. But if you do everyone knows about it.”
This kind of transparency is at the heart of the project. Tumanako means hope and togetherness, but on the road, it could mean awesomeness.
Top image: The Greenstage GS750V. Courtesy Greenstage
Morgen E. Peck is a contributor to IEEE Spectrum, Innovation News Daily and Scientific American. Her last article for Txchnologist looked at the challenges of building a house on Mars.
