SL04: “Slaget om Skandia”.
Originaltitel: Oakleaf Bearers / The Battle for Skandia[1]. Serie: Spejarens lärling #4 (Ranger's Apprentice #4). Författare: John Flanagan. Översättare: Ingmar Wennerberg. Publicerad: 2006 (på svenska 2008). Medium: eBok/B. Wahlströms.
¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!
Delmål 1 (Kapitel 01–04).
Ett första delmål som ger sig av med en rivstart, våren är på G i Skandia och saker och ting börjar röra på sig. Innan första kapitlet är slut har vi fått osss en uppdatering av Wills sinnesstämning och Evanlyn har hunnit gått att bli kidnappad. Det senare troligtvis av samme ryttare som Evanlyn såg/mötte i slutet av förra boken. Lite nyfiken blir man på vem det är och om denne hållit koll på Evanlyn/Will hela vintern?
Andra kapitlet som kickar av Halt och Horace del av intrigen är kul med relativt poänglöst. Men här lär det hända saker då man snart skall in i passet.
Erak kommer vi (lite väntat) få träffa mer av, och visst känns hans uppdrag som indrivare lite som en ursäkt att skicka i väg honom åt Wills och Evanlyns håll. Vågar vi gissa på här att Erak skall driva in skatter hos samma person som nyligen tagit Evanlyn till fånga? Dvs Erak och Will kommer träffas någonstans på vägen dit?
Delmål 2 (Kapitel 05–08).
Det verkar som Evanlyn tagits till fånga av ett folkslag likt våra Mongoler. Både Evanlyns och Halts beskrivningar av dem tyder på det. Det ger en vink om vad det är för typ av slag bokens titel avser, jag var inne på någon form av inbördeskrig först.
Lustigt att Halt och Horace närmar sig förövarna de med i Wills fotspår. Hade inte räknat med en återförening så här tidigt i boken. Undrar om det är Will som Tug reagerar på?
Men det känns som ett logiskt beslut samtidigt, Will lär inte klara en fritagning själv.
En formulering detta delmål som lämnade spår på näthinnan var följande i samband med Evanlyns färd:
Det var nog tur för Evanlyn att hästen inte ramlade. Hon hade nämligen varken sett bågen som ryttaren hade på ryggen eller det välfyllda kogret på hans högra sida.
En "Sandemo"-formulering jag inte räknat med från Flanagan. En överraskning och då inte på ett bra sätt.
Nu återstår det att se hur Erak:s uppdrag faller sig mot avslöjandena i det här delmålet.
Delmål 3 (Kapitel 09–12).
Will har efter vinterns motgångar inte de bästa förutsättningarna att frita Evanlyn, och han inser själv att det inte bara handlar om att han är fysiskt svag. Utan det gäller även hans förmågor att tänka och planera som är minst sagt nedsatta just nu. Jag tycker det är bra att Flanagan tillåter Will att vara nedgången här, och att han inte tog sig ur ett beroende på gränsen till svält och ändå var redig nog i huvudet att iscensätta ett fritagande. Det gör det lite lättare att svälja att Halt och Horace nu serveras honom på ett silverfat.
Och nu blir det också mer och mer tydligt att Temujaierna planerar en invasion av Skandia och efter det fortsätta västerut. Halt är övertygad om att Skandia kommer falla och resten av väst efter dem. Visst är det lite trist att storyn håller fast vid en Väst/Öst-perspektiv här.
Och mycket riktigt så innebär Eraks uppdrag att han springer in i Will, nu i sällskap med Halt, och som tur är har han huvud nog att iaf nu inledningsvis förstå att Halt kanske inte är en fiende. Jag gillar den här idén om att en framtida allians mellan Skandia och Araluen kanske grundas mellan en jarl och en liten spejare han kidnappade.
Vi får se vad som händer i skandiernas ledarskikt efter det här, det lär bli svårt för storjarlen att framhäva sin vendetta mot Araluens kungahus om landet behöver dem för att möta temujaierna.
Delmål 4 (Kapitel 13–16).
Halt och Erak tar de första stapplande stegen till att lita på varandra när Erak vägrar låta Halt undersöka temujaierna själv. De konstaterar att det är en invasionsstyrka på minst 5000 man som är på ingång. Kanske tycker jag att Flanagan är lite hårdhänt med Erak – visst karln är en sjökapten och ingen spion, men som krigare och jägare bör han ha iaf basala kunskaper i att smyga. Det går (lite väntat) åt skogen och Halt jagas tillsammans med Erak tillbaka till de andra och bara Halts erfarenhet ger dem tid nog att varna de andra.
Lika väntat är det kanske också att Halt, Horace, Will och Evanlyn skall stanna och kämpa med Skandierna. Den sistnämnda får visserligen inte uttala sig om saken (här var det nog viktigare att hålla hennes riktiga identitet hemlig) och den stora uppgiften nu blir att varsko Ragnar om att invasionen har börjat.
Det skall bli intressant nu att se om man fortsätter hålla Evanlyns identitet hemlig, eller om hon kommer bli inblandad i en eventuell allians mellan Skandia och Araluen.
Delmål 5 (Kapitel 17–20).
Jag gillar här hur Halt, genom att kategoriskt inte överge Erak, vinner en plats som rådgivare åt skandierna. Att Will och Evanlyn är förrymda slavar är något som helt enkelt slätas över i ljuset från allt annat. Och parallellt med att Halt lägger strategier ihop med skandierna så har Will börjat kämpa sig tillbaka till sin toppform. Samtidigt så spenderar Evanlyn tid ihop med Horace, personligen hoppas jag att det här inte bygger mot ett kommande triangeldrama utan att Evanlyn just nu inte inser vad det är hon gör med de stackats pojkarna. Det kan också vara så att hon gör det – och att hon använder Horace för att få en reaktion ur Will.
Kommer temujaierna bli förvirrade över skandiernas plötsliga anammande av gerillatekniker? Halt hoppas på det. Återstår att se vilken inverkan det har på de kommande händelserna.
Delmål 6 (Kapitel 21–24).
Intressant delmål med ett nedslag i Temujaiernas läger, där vi får Halts gissning om vilket försvar Temujaierna förväntade sig att möta, och sedan ett lika intressant demoniserande av fienden:
”Förlusterna är inte så stora. Vi klarar dem.” Det märktes på förslaget att det var en temujai som talade. Nit’zak tyckte inte att det spelade så stor roll om några människor strök med så länge de slapp sänka tempot. Men Haz’kam skakade på huvudet. Inte för att han kände något större medlidande för soldaterna, förstås.
Samtidigt hos Skandierna börjar tålamodet tryta för överjarlen över Halts närvaro – jag skulle tippa på att det även handlar om att han framstår som lite svag som behöver en främling (och till och med fiende) som rådgivare i det här läget. Och givetvis att deras egna metoder inte är tillräckliga enligt Halt.
Lite börjar jag undra om storyn grundar lite här för att Erak skall ta över styret över Skandia och leda dem in på en annan mer allians inriktad väg? Erak verkar avgjort vara mindre traditionsbunden och välvillig till att testa nya idéer. Det här är ju den typen av händelser som brukar kunna bli stora vägskäl i ett lands historia.
Kul att Will också börjar ta mer aktiv roll i storyn – han har hittills i den här boken varit relativt anonym. Intressant också att Evanlyn upplever att hon och Will glider isär, och lite undrar man om hon använde Horace som ett försök att läsa av Wills känslor och/eller få hans uppmärksamhet? Jag ser fram emot att se vad Evanlyns lilla stickspår ombord på Slagors skepp skall leda till. Det skulle inte förvåna mig om karln tänker sälja ut Skandierna till Temujaierna, men heller inte att Evanlyn nu hamnar i Araluen och kan meddela pappa kungen om vad som pågår. Båda känns väldigt troliga i det här läget.
Delmål 7 (Kapitel 25–28).
Will börjar hitta tillbaka till formen, inte bara fysiskt utan även mentalt och lyckas övertyga Ragnak att rekrytera slavar till att bemanna pilbågar. Och redan här, som om debaclet med Vallernas ed inte redan antydde det, finns det en viss indikering på att Skandia står inför ett maktskifte. Erak är fortfarande en god kandidat att leda ”det nya Skandia” tycker jag.
Tyvärr får vi inte mer om Evanlyn ombord på Slagors skepp, nästa gång vi träffar henne har hon kommit i land helskinnad och osedd av skeppets bemanning och redan avlagt rapport till Halt. Parallellt med detta har alltså Slagor hittat en slav som identifierar Evanlyn som Prinsessan Cassandra. Halt lyckas snacka henne ur den knipan, om än tillfälligt och går sedan direkt på löken: Slagor. Något säger mig att Slagor kommer gå till Skandias historia som mycket – men inte krigshjälte.
Delmål 8 (Kapitel 29–32).
Slagor åker dit så det slamrar om det, Will visar sig igen på styva linan med att kläcka en idé så man nu kan göra sig av med en hel hög temujaiska krigare med relativt enkla medel.
Jag gillar hur Horace och Evanlyn blir inblandade i Wills träning med slavarna/bågskyttarna och hur de båda bättrar på Wills idé på varsitt sätt. Vad gäller Evanlyn är det ju inte helt omöjligt att hennes oförbehållna sätt att stödja Skandierna på något sätt kommer få Ragnak att släppa det här med Vallernas ed – även om det vi vet hittills att det inte går att backa ur det så är det som Halt säger: kan man skjuta upp det brukar det gå att lösa. Det är dessutom kul att se de tre jobba ihop igen, även om Will kanske har lite bättre minne än Horace.
Och givetvis får Temujaierna på pisken vid deras första försök, Haz’kam må vara förvirrad över skandiernas ovanliga beteende – men jag misstänker att Halt håller på att förändra våra ”vikingar” i grunden.
Delmål 9 (Kapitel 33–36).
Temujaierna inser att en spejare bistår skandierna, och avpolleterar chefen för den egna underrättelsetjänsten. Och då vet de inte om att de i princip blev överlistade av en pojke. Samma pojke som sedan slaktade hundratals temujaier på slagfältet med sin styrka pilskyttar. Undrar vad det innebär att Erak är stolt över Will? Det kan givetvis bara vara en observation från Erak – han har ju stöttat Halt från första början men det kan också vara något som antyder något djupare längre fram. Temujaierna börjar bli alltmer desperata och i kommande delmål får vi kanske se på mer närstrider. En sak är säker: temujaierna vet att en förlust här kan vara början på slutet – om det visar sig att de kan bli besegrade kommer givetvis fler att försöka.
Delmål 10 (Kapitel 37–41).
Temujaierna får som väntat på moppe, men det är på håret. Även hos skandierna är förlusterna stora och de var nära att falla själva. Som väntat överlever inte Ragnak striden heller – väntat eftersom fredsamtal eller en allians med Araluanerna skulle ha varit omöjliga med honom. Och det hade inte varit rätt att Cassandra skulle få betala med sitt liv efteråt. Överraskade blir vi inte heller när skandierna väljer ny överjarl, utom möjligen Erak själv då.
Under striden så reagerar jag på ordet ”detachera” och undrar om det ordet är något som målgruppen för böckerna skulle förstå. Å andra sidan så kryper det längre ned i åldrarna med att läsa böcker på engelska så kanske spelar det ingen roll?
En fin liten scen dessutom där Will reser tillbaka till stugan och hämtar hem den lilla ponnyn som han och Evanlyn flydde på. Det här är detaljer som kanske ofta faller mellan stolarna i de stora upplösningarna.
Och när Halt och Erak börjar tala om allians och gemensamt försvar mot temujaierna är det ju himskans smidigt att prinsessan Cassandra överlevde och har befogenheter att skriva på sådana avtal. Kung Duncan har all anledning att vara stolt som en tupp när gänget kommer hem till Araluen igen.
Och som väntat blir Halt förlåten på plats hemma i Araluen. På någon nivå lär de allra flesta vetat varför Halt försatte sig i den knipa som gjorde honom landsförvisad i ett år. Och det känns inte som något större övertramp att han benådas när han kommer hem med prinsessan välbehållen.
Horace blir riddare och Will erbjuds tjänst bland kungens spejare – men den senare tackar nej. Fin gest dessutom att Horace fick behålla den improviserade ”av Eklövet”-titeln.
I framtiden skall det bli intressant att se vart Will-Evanlyn/Cassandra-Horace tar vägen. Uppenbart är att Cassandra har känslor för Will men att hennes titeln nu ställer sig i vägen. Jag hoppas dock inte att det kommer utveckla sig till något segt triangeldrama nu när hon ”kommit närmare Horace”.
Sammanfattning.
Det här har helt klart varit en bra bok med mycket förvecklingar. Jag gillar att Flanagan tillåter Will påverkas av beroendet länge, och lite ser jag fram emot att se om det kommer få några eftergifter längre fram i form av återfall (kanske inte med varmlöv men andra saker som alkohol). Jag hoppas också det inte är sista gången vi får se Cassandra dra ut på äventyr med Will och Horace. Undrar om man skulle överraska läsecirkeln med att läsa nästa bok på engelska?
Länkar.
Boken @ Goodreads.
Boken @ Libris.
Biblio eBiblioteket @Google Play, @Appstore.
Fotnoter.
[1] Den australiensiska originaltiteln är ”Oakleaf Bearers” medan den i Usa gavs ut som ”The Battle for Skandia”.
