Mörkrets Vänstra Hand / The Left Hand of Darkness.
Av: Ursula K. Le Guin.
Utgiven: 1969 (1975 på svenska).
(Läst på engelska).
VAD? Science Fiction-klassiker som utspelar sig i Le Guins fiktiva värld Hain, och är en del i den serie böcker som ibland kallas Hain-sviten ("The Hainish Cycle"). Boken utspelar sig på en planet där det råder istid och där befolkningen har ett särpräglat särdrag som gör dem unika: de föds androgyna och lever sina liv i ett könlöst tillstånd större delen av tiden.
VEM? Framför allt får vi följa etnologen Genly Ai som sänts ut av den FN-liknande sammanslutningen Ekumen för att erbjuda dem en plats i organisationen. Man får följa med honom under de sista månaderna av sitt uppdrag där han lär känna människorna som bor på planeten och den värld de lever i. Men också hur han dras in i ett politiskt spel där han kanske bara har en beskyddare och allierad. Vår länk till den nativa befolkningen på planeten Gethen kallas Estraven kort och gott, till en början högt uppsatt politiker som faller i onåd men förblir lojal mot Genly.
VAR? Det råder istid och ständig vinter på planeten Gethen (som kort och gott till och med ibland kallas Vinter) sommaren är en mildare vinter. Hittar ingen information om hur långt fram i tiden boken utspelar sig, men vissa mindre smickrande fördomar om kvinnor överlevde växlingen från 60-talet. Feministisk klassiker till trots så är det en liten besvikelse att kvinnors plats i rollistan fortfarande är att producera (och fostra) barn. Och vi som sett "Hidden Figures" vet hur överlägsna kvinnor kan vara när det gäller matematik.
"No. Yes. No, of course not, not really. But the difference is very important. I suppose the most important thing, the heaviest single factor in one's life, is whether one's born male or female. In most societies it determines one's expectations, activities, outlook, ethics, manners-almost everything. Vocabulary. Semiotic usages. Clothing. Even food. Women… women tend to eat less… It's extremely hard to separate the innate differences from the learned ones. Even where women participate equally with men in the society, they still after all do all the childbearing, and so most of the child-rearing…"
"Equality is not the general rule, then? Are they mentally inferior?"
"I don't know. They don't often seem to turn up mathematicians, or composers of music, or inventors, or abstract thinkers. But it isn't that they're stupid. Physically they're less muscular, but a little more durable than men. Psychologically-" [Ursula K Le Guin, Left Hand of Darkness].
HUR? Om man bortser från vissa ord och uttryck som skapats för den här storyn är det få ord i den här boken som man hakar upp sig på. Och storyspecifika uttryck förklaras längs resans gång allt efter vi lär känna Gethen. Texten är inte förenklad på något vis men lätt att ta till sig, även om man som jag har engelska som andra språk. Bitvis känns den här boken som en reseberättelse, den är skriven i jag form och med några undantag ur Genly Ais perspektiv. Skall man anmärka på något är det kanske att det är lite av en besvikelse att en bok som ses som en feministisk klassiker med sådan enkelhet framställer i princip alla androgyna karaktärer (som med undantag av sista kapitlet är alla utom en) i manlig form. Genly Ai må vara man själv och lite tolkar man andra utifrån sig själv givetvis men han tvekar aldrig heller för att omnämna alla han möter som "han".
But they all looked strange to me, men and women, well as I knew them. Their voices sounded strange: too deep, too shrill. They were like a troupe of great, strange animals, of two different species: great apes with intelligent eyes, all of them in rut, in kemmer… They took my hand, touched me, held me. [Ursula K Le Guin, Left Hand of Darkness].
SÅ? kanske är det inte så konstigt att den här boken nådde ändra fram till mig. "Nödvändiga" böcker och filmer fokuserar inte sällan på saker och intriger som jag väljer science fiction för att slippa undan. På Wikipedia nämns att den "undersöker vad som händer när könet inte längre definierar människan" men gör den verkligen det? Bitvis känns den androgyna biståndsdelen mer som en kuriositet för att ge storyn något eget, men det finns inget i den övergripande historien som är avhängigt den detaljen.
Trots att den är relativt lättläst, och kanske för att jag hade svårt att riktigt ta till mig storyn, var det här en bok som tog lång tid att ta sig igenom. Jag tog faktiskt flera långa pauser mellan kapitlen, länge än vad jag är bekväm med att erkänna. Därmed inte sagt att den är dålig, bara att jag inte föll pladask för den och ärligt heller inte förstår storheten i den. Det sista kanske för att överanalysera historierna jag läser inte tillhör någon av mina hobbys.
NÄR? Från vad jag kan avgöra så är boken helt fristående i en svit böcker som delar en gemensam bakgrund. Sviten i sig består av dussinet noveller och nästan lika många böcker. Ursula K. Le Guin var väldigt produktiv och mottog både Hugo- och Nebulapriserna flera gånger. Den här boken vann båda priserna, 1970 respektive 1969.
