seen from China
seen from China
seen from United States
seen from Netherlands
seen from Singapore
seen from China
seen from Argentina
seen from Netherlands
seen from Mongolia
seen from Türkiye
seen from Netherlands
seen from Malaysia
seen from China
seen from Romania
seen from Ireland
seen from Kazakhstan
seen from Türkiye
seen from United States
seen from India
seen from United States
Oavsett hur man närmar sig censuren finns det alltså en dubbelhet [...] inbyggd i yttrandefrihetskonceptet: en konflikt mellan att värna enskildas rättigheter och allas frihet att uttrycka det de vill. Vad som är rättvist i den konflikten är aldrig självklart.
Jon Helgason, Censur på gott och ont
Demokrati är den värsta formen av styre – bortsett från alla andra former som man prövat tidigare Det märks verkligen att det är valår med bara några få månader kvar till valet - det pratas ständigt politik och media gör vad man kan för att granska de politiska partierna.... https://kompasskurs.org/demokrati-ar-den-varsta-formen-av-styre-bortsett-fran-alla-andra-former-som-man-provat-tidigare/
Arbetsgivare kan ge dig sparken – efter inlägg på sociala medier
Kritik mot arbetsgivare på Facebook, Instagram eller Tiktok kan få allvarliga konsekvenser. Och det blir allt mer vanligt att innehåll online leder till uppsägningar. För 30 år sedan var det en ganska skarp gräns mellan privatliv och arbetsliv, men idag har gränserna alltmer suddats ut. Idag är våra privatliv alltmer offentliga i och med sociala medier – och det är svårare att dölja åsikter,…
View On WordPress
"Men det får man väl inte säga i det här landet" - coronavarianten
”Men det får man ju inte säga i det här landet”. Om man fått en krona för varje gång man hört det uttrycket skulle man varit rik. Förefallande ofta är det så kallade ”sverigevänner” som använder sig av uttrycket, men inte alltid. Vad allt handlar om egentligen när de säger ”det här får man inte säga i Sverige” är att de är sura över att de får mothugg, att folk ej håller med om det de säger utan kommer med kritik eller motsatta åsikter.
Uttrycket ”men det får man väl inte säga i det här landet”, censur, yttrandefrihet och åsiktskorridorer diskuterades ivrigt inne hos en tråd hos Emanuel Karlsten utifrån ett corona-perspektiv. Och jag var väldigt aktiv i diskussionerna.
En del menar med uttrycket att de har blivit ”tystade”. Eller ”censurerade” med ett annat ord. Att de inte har rätt att säga det de vill. ”Det är väldigt vanligt. Särskilt i fb-grupper. Att folk anser sig ha blivit censurerade på grund av deras kommentarer blivit borttagna. En gissning är att detta är mer förekommande i vissa grupper. Jag har sett denna formulering massor av gånger inne i Bensinupproret 2.0 exempelvis.”
De har väl rätt att säga hur mycket saker som de vill (inom yttrandefrihetens regler då). En del väljer dock att tystna själva för att de får så mycket skit om de öppnar munnen/skriver nåt. Självcensur. Och det är ju synd. Men tyvärr så funkar ju yttrandefriheten så. Att andra får kritisera det man säger. En annan sak som en del menar med uttrycket är att de ej gillar att nån säger emot en. Och visst, det är aldrig trevligt att bli emotsagd.
Inte jag som skrivit dessa citat heller, men de är good: ”Det är väl den nya definitionen av censur? Att inte få medhåll eller få slippa bli emotsagd. (Ironiskt menat). ”Självcensur betyder att du själv väljer att inte yttra dig. Många kallar det idag censur att bli emotsagd eller inte bli publicerad.”
Den här kommentaren om att bli emotsagd fick också igång mina funderingar. ”Om någon har "fel" åsikt så förlöjligas och motarbetas den personen gärna. Det absolut tydligaste exemplet på senare år har varit svensk flykting- och migrationspolitik och -debatt. Den som hade några som helst invändningar fick utstå spott och spe, och ofta bli av med jobbet. (---) Tänk på Hans Rosling, allas älskling till han sade att Jimmy Åkesson hade rätt i att det är bra att hjälpa på plats. Efter det var det j-igt tyst om Rosling. Det var under galan Hela Sverige Skramlar eller vad den hette. Nu, ett par år senare, så har sossarna kopierat det mesta av SDs migrationspolitik vad gäller "volymer", because it is OK when we do it. (…) Jag minns t ex när den där 3-åriga pojken drunknade och det var en bild i alla tidningar. (…) Fick kommentarer att jag hade dålig människosyn, att jag borde skämmas. Tja, efter det så minskade min lust att delta i debatten överhuvudtaget.”
Tja, vad ska man säga. I en perfekt värld så skulle så klart folk kunna uttrycka vad som helst utan att andra förlöjligar de eller säger att de borde skämmas för sina åsikter. Men yttrandefrihet fungerar inte så. Och det fungerar åt båda hållen. Människor som uttrycker empati för flyktingar i inlägg där mest sd-folk hänger får också skit. Såg också denna kommentar från en helt annan person. ”Säg att du stödjer SD offentligt och se hur snabbt du förlorar ditt jobb i stat/landsting/kommun.” Hm, något överdrivet skulle jag säga. Det finns ändå nåt som heter anställningstrygghet.
Citat från mig: ”Det de som säger "det här får man inte säga i det här landet" menar är i klartext är att de vet att de brukar få kritik av människor som ej anser det de själva tycker. De flesta som använder uttrycker brukar också använda uttrycket politiskt korrekt. Men tja, vad ska man säga när nån skriver "yada yada yada, men det får man inte säga i Sverige". Eh..., you just did, liksom. Sa/skrev det man inte får säga.”
''Be careful whose toes you step on today, they may be connected to the ass you have to kiss tomorrow.''. Och med det uttrycket menar jag att man ska vara försiktig med det man säger/skriver. För det kan orsaka en backlash mot en själv.
Också citat från mig: ”Jag brukar ibland jämföra med äldre tider. Har det inte alltid fungerat så här. Jag ser många kommentarer härinne som menar att visst, yttrandefrihet råder, vi får säga vad vi vill i det offentliga rummet, sociala medier och ute i verkligheten. Men att det kan få konsekvenser, ex. när man söker jobb. Eller i andra sammanhang. Men har det inte alltid fungerat så?
Även innan Internets dagar. Naturligtvis så kan konsekvenserna bli värre idag iom vår digitala verklighet. Om man sa nåt mycket uppseendeväckande till nån kompis eller i nåt annat sammanhang innan Internet så tog det längre tid innan snacket gick och ev. träffade nån potentiell arbetsgivare och den tänkte nej, han/hon kanske inte är så lämplig att anställa.”
Begreppet åsiktskorridorer togs upp i denna kommentar: ”Jo då, man får visst säga en hel del i det här landet. Om man är beredd att ta konsekvenserna. Uttalar man sig det minsta utanför den smala åsiktskorridor som finns så kan det sociala straffet bli hårt. Och det yrkesmässiga. Inte uttalat utan sublimt såklart. Ingen säger att orsaken är att du trampat utanför åsiktskorridoren men alla vet. Plötsligt har du blivit farlig att vara för nära trots att ni aldrig pratar politik. Men någon kan tro att den som umgås med dig tycker lika. Folk slutar att fika med bara dig på jobbet.
Du räknas inte som första val i nya projekt fast du har bäst kompetens och alltid valts ut förut. Vänner kanske slutar bjuda hem dig på det sätt de alltid gjort innan. Trots att du är precis samma person som innan du klev utanför åsiktslinjen. Det finns massor av exempel.
Tänk dig själv stämningen där på SR, när någon journalist bekänner att hen är öppet Sverigedemokrat. Tror du på riktigt att hens karriär, som hittills sett så lovande ut, skulle fortsätta med samma riktning på kurvan? 😁 Men visst, klart man FÅR säga en hel del, men acceptansen och viljan till debatt istället för utfrysning saknas i dagens samhälle.”
Jag har funderat på den där kommentaren jättemycket. För det första har jag väldigt svårt att tänka mig att någon journalist på SR skulle säga att hon är sverigedemokrat. Helt enkelt för att jag tror inte att sverigedemokrater skulle söka sig till SR. Det är det första. Nummer två: Så klart att det du säger eller skriver riskerar att få konsekvenser. Att folk behandlar dig annorlunda. Beror ju så klart på kontexten. Faller du för mycket utanför ramarna eller normen för vad som anses ”normalt” i en viss situation eller plats så får det konsekvenser. Stora eller små. Det vore ju jättebra om man kunde säga eller bete sig hur som helst utan konsekvenser. Men det fungerar inte så. Jag skulle tro att de flesta omedvetet anpassar sig till olika situationer. Det finns en tid och plats för allting. Inte minst blev detta uppenbart i corona-tider. Vårdanställda som uttryckte negativa åsikter om vaccin exempelvis.
En replik på citatet ovan angående åsiktskorridorer löd som följer. Inte jag som skrivit detta, men jag håller helt och fullt med: ”Men så är det väl alltid? Det är en rättighet att säga vad man tycker, absolut. Men inte en rättighet att få stå oemotsagd eller att bli omtyckt för sina åsikter... Tyvärr. Så tänk om det bara är så att det inte är just för att man röstar SD som man faller bort! (Trots att det känns och kanske verkar så)
Tänk om det är så enkelt som att de åsikter som SD står för så himla ofta är: rasistiska, homofobiska, kvinnofientliga, ogenomtänkta, klimatförnekande och vetenskapsfientliga, konspiratoriska. Kanske det är DET som gör att man inte blir poppis 🙄, för att det går emot värdegrunder och kritiskt tänkande mm. Men det får man väl inte säga i det här landet..!? 😜”
En annan person skrev så här angående åsiktskorridorer: ”Det är mycket snack om åsiktskorridorer i Sverige just nu. Den består i huvudsak i att människor som visst "får" uttrycka sin åsikt, bre ut sig i debattartiklar och tv-intervjuer genast skriker i offerkofteplågor när de sedan blir emotsagda. "Men det får man väl inte säga i det här jävla landet" har blivit en klyscha. (…) Att dra åsiktskorridorskortet så fort din åsikt blir ifrågasatt är tramsigt. Och paradoxalt eftersom din åsikt ofta ifrågasatte någon annans åsikt i första läget. Varför skulle vi inte få ifrågasätta ifrågasättandet?
Nej, av med offerkoftan. Debattera vuxet och sakligt. Sticker du ut hakan får du vara beredd på att ta diskussionen. Tack för ordet.”
”I det här landet får man inte tycka att överläkaren och professor Björn Olsen gör ett gott arbete.” Så löd en kommentar därinne, som sen kom att leda till en låååång, lång undertråd mellan olika debattörer som undrade vad hon menade. Jag har här försökt mig på en kortare sammanfattning av replikskiftande i den långa undertråden. Den var uppe i nästan 80 kommentar till slut.
Själv skrev jag så här i alla fall angående kvinnans påstående att man ej fick skriva det man ville i Sverige angående BO och dennes arbete: ”Får du väl. Du verkar blanda ihop detta med att man inte får säga nåt bra om nån person och få mothugg från andra som ej håller med att man inte får säga nåt bra om en person.”
Kvinnan i fråga menade att hon inte bara mött verbala mothugg när hon uttryckt positiva ordalag om B Olsen, utan även hindrats handgripligen. Såväl jag, som många andra i kommentarsfältet förstod ej vad hon menade.
”Vad har du fått mer då? Med mothugg menar jag att nån har argumenterat emot det du anfört. Alltså tyckt annorlunda. (…) Vem hindrar dig att anse det? Alltså att BO är en bra forskare etcetera. Men på samma gång så ingår det i yttrandefrihetens namn att folk får säga emot dig. De behöver inte ens ange några skäl till varför de tycker annorlunda. Jag vet, jag tycker också det är jobbigt om jag har en stark åsikt och skriver ut den och folk tycker annorlunda. Det var ett av skälen till att jag skaffade en blogg så jag kunde skriva ner vad jag ansåg om olika grejer utan att bli skriven på näsan av vad folk som tyckte annorlunda. Så fort man skriver eller säger nåt så riskerar man att få kommentarer från folk som anser annorlunda. Och gillar man inte det så får man antingen hålla inne med det man anser eller enbart skriva vad man anser för sig själv. Yttrandefrihetsgrundlagstiftningen fungerar så, på gott och på ont.”
Men kvinnan fortsatte att hävda att många hade försökt att hindra henne från att anse att BO var ”mycket kompetent”. Samt att hon tyckte synd om BO för att han fått emot så mycket hat. Jag vidhöll min fråga om på vilket sätt folk hade hindrat henne från att tycka att BO var kompetent. ”Att de sagt "dåliga" saker om honom behöver väl inte hindra dig att gilla BO. Det är som att jag skulle gilla ett rockband jättemycket, och andra skulle säga emot mig och dissa bandet. Jag skulle ändå inte säga att de hindrat mig från att gilla bandet. De har bara en annan åsikt som de torgfört. Sen kan ju jag bli arg och tycka att de har taskig smak, men det kan ju inte jag göra så mycket åt.”
Ännu mer absurd blev diskussionen med kvinnan när hon kort därefter hävdar att ”ingen har hindrat mig, men man uttalar tydligt att man inte får ha såna åsikter!”
Himla märkligt. Först skriver hon att folk hindrar henne från att skriva det hon vill. Men sen skriver hon att INGEN har hindrat henne. Kovändning där. Confusing. Not a bit. 5 å
Me: Ja, nu skrev du alldeles nyss "Det är många som har försökt att hindra mig från att tycka att Björn Olsen är mycket kompetent.".- Och nu skriver du att ingen har hindrat dig. // Hur ska du ha det egentligen? 🙂 Att folk skriver att man inte får ha såna åsikter är väl bara att strunta i. Vi har åsiktsfrihet i Sverige. /vilar min väska.
Inte min kommentar detta. Men en bra en. ”Hur försökte de hindra dig? Höll de för din mun? Drog de ur sladden på din dator? Sprängde din router? Ringde de Säpo? Eller framhöll de tydligt att de var av en annan åsikt? Du har liksom vid det här laget bevisat själva inlägget och satt bandspelaren på repeat.”
Kvinnan reagerar också över att folk sagt elaka saker om de som stöttat BO och bett dessa att bara hålla tyst. Mitt svar på detta:
Fast att de kallas förrädare och att de ska hålla käften ingår ju i yttrandefriheten. Sen kan ju jag tycka att det är förfärligt att säga såna saker om/till människor. Men det lär inte hindra folk att skriva/säga såna saker. Lika förfärligt som att kalla A Tegnell för massmördare och dylikt. Också skett.
Såna epitet var mycket vanliga i en grupp jag var medlem i en kort period. En grupp som var kritisk till Sverige och Folkhälsomyndighetens linje. Jag tycker det är lika vidrigt att använda nedsättande uttryck oavsett från vilken grupp dessa kommer ifrån. I detta fall handlar det om "Tegnell-fans (i brist på bättre ord) samt folk som är kritisk till Sveriges linje.
I andra fall kan det handla om fans till Sverigedemokraterna kontra antirasister. Språket kan vara nog så hårt från bägge håll angående den andra sidan kan jag säga.”
Inte mitt inspel, men en bra kommentar. ”Ett exempel: Jag är vegan och när jag skriver det i olika sammanhang får jag ofta ”negativa” kommentarer. Jag får många argument mot att vara vegan. Med det sagt så känner jag mig inte tystad, eller att jag inte får vara vegan.”
Jag igen. ”Vore väl underbart om alla hade samma åsikt som en själv. Om allt. Men det funkar ju inte så. Eller ja, kanske lite trist i längden iofs om alla var som en kopia av en själv hela tiden nu när jag tänker efter. Då kan man snacka om mega-ekokammare. 😉”
Men jag ”måste fråga. Hur skulle du vilja att det fungerade? Säg att du skriver nåt positivt om BO på nån annans sida, ex. en fb-vän. Skulle du vilja att det vore förbjudet (starkt ord, men jag kommer inte på nåt bättre ord just nu) för nån annan att argumentera emot det du skriver.
Att det endast är folk som håller med dig som får skriva nåt under din kommentar. Sen att folk ska hålla ett hyfsat språk och varken använda sig av personangrepp mot dig eller mot BO kan jag själv hålla med om. Tycker du att det ska vara förbjudet rent generellt att skriva/säga dåliga saker om BO bara för att du gillar honom. Eller diskutera kring saker han sagt eller gjort, om man väljer att formulera det så istället. Edit: och om du tycker att det inte borde vara tillåtet att skriva bad saker om BO eller nån annan person som du gillar, varför ska det just vara din åsikt som blir gällande.”
Denna kommentar från mig gjorde henne bara arg, och menade att ”självklart får man tycka vad man vill” samt att det var ”sååå typiskt” av mig att ens antyda att det bara av hennes åsikter som skulle få finnas. Vilket jag inte hade gjort, men ok.
Jag fortsatte: ”Jamen, men vad är det då du tyckt varit dåligt när människor kommit med andra åsikter än din. Jag förstår inte. Om de varit otrevliga vore ju en annan femma. Edit: du säger ju att dessa får tycka vad de vill, vad är då problemet?
Ärligt så förstår jag fortfarande inte vad hennes problem var. Nu när jag läser igenom kommentarerna i undertråden. Men se, heureka. Sen kom svaret från henne. Vad det var hon hade stört sig på hela tiden när det gäller folks skriverier om BO. Svaret från henne på min fråga om vad som är problemet med andras åsikter om BO löd: ”att man klankar ner det grövsta på en läkare, forskare och professor.
Där kom det. Efter sjuttioelva replikskiften hit och dit fick vi äntligen ett konkret svar på varför folk ej fick uttala sig positivt om BO:s arbete.
Me: Ok. Äntligen ett konkret svar. Att klanka ner (grovt) på läkare, forskare och professorer gillar du inte. Fair enough. Får man väl anse om man vill. Eller en viss forskare kanske du menar. Lite oklart. Men strunt i det. Jag fick en svar på min fråga i vart fall.”
Efter svaret från kvinnan att hon ej gillade att folk klankade ner på läkare, forskare och professorer så dog just den debatten ut. Men diskussionerna kring yttrandefrihet i coronans spår tog ej slut därvidlag.
Emanuel Karlsten, 30 juli 2020, undrar om man misstar ”det här får man inte säga i det här landet” med ”det här får jag inte medhåll på från majoriteten i det här landet”. Undrar om man misstar ”det här får man inte... - Emanuel Karlsten | Facebook
Apell mot det gamla nedsättande ordet för chokladbollar
Nej, det är inte jag som skrivit texten i citatet nedan. Det är hämtat från en kommentar inne på fb-sidan Trolltyg i SD-skogen. Men det finns väl de som anser att det är pk eller woke att ta hänsyn till andra människors känslor när man skriver eller säger saker. Eller…, jag vet att det är så. En kommentar som fastnade hos mig var mannen som skrev att det är skillnad mellan n-bollar och chokladbollar. Detta eftersom de inte innehåller exakt samma ingredienser. Något som är ren bullshit.
Jag kollade in ett recept på chokladbollar. Det innehåller då, i alla fall vad jag minns, samma grejer som vi använde när vi tillverkade n-bollar på 70-talet. Det var en annan tid, och vi ungdomar visste inte bättre då utan kallade pralinerna för det gamla namnet. Jag vet inte vad andra kids ansåg, men själv tyckte jag det var lite skämmigt att säga namnet. Men det var det enda namn vi kände till då på kakao-delikatesserna, så vi använde det.
Så här formulerade jag mig om detta när ämnet chokladbollar och rasism diskuterades inne i Klotterplanket: ”Jag sa också negerbollar på 70-talet,. Och 80. Sen lärde jag mig väl att vissa tyckte detta var kränkande. Och jag fick en massa llivserfarenhet, genom att träffa många slags människor. Alltså, nu är detta inget stort problem för mig. Sällan jag behöver använda nåt namn på det bakverket, så no big deal.”
"Ja man sa negerboll och nu säger man chokladboll..jag har svårt att förstå varför en del människor har så svårt att byta namn på ett bakverk..." Random kommentar från Klotterplankets kommentarsfält. Ej mitt citat dock.
I en gammal artikel från Nöjesguiden 2013 radar Nanna J upp de fyra sorternas Facebook-rasister. Dessa är, enligt henne, spexrasisterna, godisrasisterna, dumrasisterna samt de lite slugare dumrasisterna. Om godisrasisterna skriver hon detta, och å så sanna ord.
"Godisrasisterna försöker få hela debatten att handla om godsaker, och då särskilt pepparkakor, chokladbollar och kinapuffar, som de fått för sig är hotade. De brinner för att få kalla sötsaker för vad de "alltid" har kallats – men märkligt nog hör man dem aldrig strida för att halstablett ska kallas för det mer ålderdomliga "pastill" eller klaga över att ingen längre säger "bröstsocker". "
Och för att återknyta till Trolltyg i SD-skogen. Citatet nedan är inte mitt, men jag tyckte det var så bra så jag kopierade in det. "Ja, vi har yttrandefrihet här i Sverige men varför vill en del använda den till att säga eller skriva nedlåtande och kränkande kommentarer om andra? Vari ligger nödvändigheten att kränka någon genom att nedvärdera andra t.ex. för var de kommer ifrån, deras utseende eller sexuella läggning?!
Visst man kan ha kul åt mycket här världen och ingen är mer än människa men det är inte okej att kalla någon för t.ex: Svartskalle, fetto, bögjävel, hora eller andra dylika tillmälen! Så jag uppmanar alla mina vänner till att börja säga ifrån när ni hör att människor säger sånt här om och till varandra! Det räcker med att säga: Du, jag tar illa upp när du uttrycker dig på det där viset, vad menar du och hur tänker du? Framför allt måste vi börja hos oss själva.
Vad är det t.ex. som är så viktigt att vi måste hålla fast vid ord som: "negerbollar". Jag vet att många tycker det är en struntsak men i min mening borde det ALDRIG ha fått heta så! Då kanske någon säger: Ja, men "Finska Pinnar" då? Fast det argumentet köper inte jag! "Finska" är generellt ett ord för det landet! "Neger" är ett nedsättande ord om ett folkslag! Och ja den som kom på "Negerbollar" den sammansatte allra mest troligt hudfärgen med bakverket.
Det är egentligen väldigt smaklöst om jag får säga min mening och det får jag ju, eftersom vi har yttrandefrihet i Sverige. Och man får väl säga "negerbollar" om man vill men varför använda det ordet när man lika gärna kan säga "chokladbollar"? Det är inte jobbigare eller svårare precis MEN det är mycket mer RESPEKTFULLT för de medmänniskor som faktiskt kommer från Afrika!"
Trolltyg i SD-skogen, 17 december 2013, SD-anhängare slåss för… Facebook
Klotterplanket, 28 januari 2014, klotterplanket | Intressant lista | Facebook
Nöjesguiden, Nanna Johansson, 5 april 2013, Fyra sorters Facebook-rasister . De flesta av oss är (förhoppningsvis) överens om att rasismen i samhället är jävligt otäck. Därmed inte sagt att alla specifika rasister är otäcka. Fyra sorters Facebook-rasister | Nöjesguiden
Journalistik är inte ett brott
Villkorlig dom. Det blev domslutet för journalisten Joakim Melin som gripits i Turkiet. Vad den domen betyder och om han får komma hem till Sverige nu vet jag inte. Han förefaller att ha dömts för förolämpning av den turkiske presidenten Erdogan.
Och så klart passade vissa krafter på att utnyttja denna händelse. En liten grupp inom ytterhögern tog tillfället i akt att misskreditera Medin och sprida allmän misstänksamhet kring det som skett. The usual suspects i det här häradet ägnade sig åt det. Se Dagens ETC:s artikel om detta.
Jag har själv på sociala medier stött på surmulna kommentar där Medins fall trivialiseras och där kritiker använder sig av whataboutism. Väldigt vanligt i vissa kretsar. I dessa kommentarer undrade folk ”varför inte gripandet av Fria Tiders chefredaktör fått lika stor uppmärksamhet som Joakim Medin-fallet. Tja, det är väl lite skillnad på att bli gripen på Arlanda och utskjutsad till Rosersberg för att på egen maskin ta sig tillbaks till Stockholm kontra att bli gripen av turkisk polis och bli inkastad i en cell och anklagad för terrorbrott. Anser jag.” Så skrev jag inne på Journalistbubblan i samband med ett inlägg om Medin-fallet.
Journalistbubblan, 28 mars 2025.Journalistbubblan | https://www.etc.se/kommentar/dagens-etc-s-journalist-frihetsberoevad-i-turkiet | Facebook
Journalistbubblan, 1 april 2025. Journalistbubblan | https://www.etc.se/inrikes/hoegerkampanjerna-mot-joakim-medin-kan-inte-utesluta-en-pr-kupp | Facebook
Artiklar: Dagens ETC, Andreas Gustavsson: Dagens ETC:s journalist frihetsberövad i Turkiet (1 april -25) Jag kräver att Sveriges regering agerar direkt och skarpt. Jag förväntar mig uppslutning av precis alla andra medier. Dagens ETC:s journalist frihetsberövad i Turkiet | Dagens ETC
Dagens ETC: Högerkampanjerna som vill misskreditera Joakim Medin (1 april -25) Stödet för Joakim Medin är stort. Samtidigt arbetar en liten grupp inom ytterhögern hårt för att misskreditera honom, däribland NMR-kopplade aktivisten Christian Peterson. Även M- och SD-politiker sprider vidare desinformation och falska påståenden. – Jag kan inte utesluta att ni på Dagens ETC iscensatt allt det här själva, säger en M-kommunpolitiker. Högerkampanjerna som vill misskreditera Joakim Medin | Dagens ETC
Demokratins styrka är yttrandefriheten - svagheten är att den tillämpas
I slutet av 2023 började Marie arbeta som handläggare på Energimyndigheten. Tjänsten handlade om gasförsörjning och var säkerhetsklassad. I säkerhetsprocessen som föranledde anställningen hade Marie varit helt öppen med sitt klimatengagemang. I april 2024, strax innan hennes provanställning gick ut, drogs hennes säkerhetsklassning tillbaka och hon tvingades sluta med kort varsel. Tidningen Fokus…
View On WordPress
Mikael Willgert och Chris Forsne i ett telefonsamtal om i första hand J D Vance’ famösa tal vid säkerhetskonferensen i München – ett tal som
