Vasaloppsrookien har ordet
Nyss fyllda 52 hade jag efter två dagars träning på Ljungåsen i Ludvika lyckats åka knappa två mil på ett par nyinköpta budgetskidor. Jag slet som en gris och svetten lackade och efteråt mådde jag faktiskt ganska dåligt men det var samtidigt en go känsla i kroppen och jag hade väldigt roligt. Jag älskar att vara ute i naturen och i vinterlandskap i synnerhet.
Jag blev nog lite kaxig där i slutet på februari 2018 och skröt för min fru Jeanette om hur fort jag lärde mig åka två mil, hon sa till sist ”- då kan du väl åka Vasaloppet?”. -Eh ..nej..njae.., kan jag det? Ok, ja det kan jag väl, sa jag lagom tuff. Jag vill ju inte verka svag och oduglig. 52-årskris tänker du -och du har givetvis helt rätt. Vi (framförallt vi män) måste ju bevisa att vi fortfarande duger och klarar av en utmaning och så även för mig.
Rörlighet med Vasagruppen - Det är något vi kommer fortsätta köra även i år
För att lyckas med detta var det tvunget med några villkor:
Jag kommer att behöva prioritera tid för träning
Jag kommer att behöva köpa (riktig)utrustning
Jag kommer att behöva lära mig åka skidor på riktigt, jag behöver en tränare.
Detta fick klartecken och min fantastiska fru kryddade dessutom med att lova att om jag klarade detta skulle hon vara kranskulla. Det kan jag ju inte säga nej till.
Jag bestämde mig för att åka öppet spår, tänkte att åka med 17 000 pers kan bli lite väl magstarkt som premiär, 8-10 000 pers är mer lagom att trängas med 😊 Nedan kallar jag det vasaloppet, trots att en del tycker att det är fel.
Hur ska jag fixa det här!?
Vasagruppen gör sig redo för ett långpass i sommarvärmen
Jag fick av bekanta höra talas om Halmstad Golfarena. Att det fanns ett skidspår där vintertid visste jag och enligt ryktet även en sån där stakmaskin som jag sett när jag surfat runt. Jag tänkte att det kan vara en bra idé att träna där till hösten. Under tiden ägnar jag mig åt uthållighet i form av långa promenader, maxade på ca 4,5 mil två gånger under sommaren. Jag lärde mig där att det inte är så svårt att gå medeldistans, upp till två mil inga problem, ok träningsvärk på de vanliga ställena kommer såklart men på längre sträckor kommer problem på konstiga ställen, som t.ex smalbenens framsidor och knävecken får mycket stryk. Jag inser att det är bra att träna långdistans - om man ska göra långdistans.
Sen kom en period av förnekelse och tankar om att jag måste ta tag i det här nu. Rätt som det var hade tiden flugit och det var redan början av oktober, jag lyckades då faktiskt ta mig till Halmstad Golfarena för att lösa ett medlemskort för att komma åt den där stakmaskinen.
Jag fick ett superbra bemötande i receptionen och kände redan där att jag blev motiverad att träna, fick en bokad tid ett par dagar senare med en PT som hette Viktor. Blir bra tänkte jag, så han kan lära mig stakmaskinen.. Mötet med Viktor var något som blev en riktigt positiv överraskning, på Golfarenan visade det sig att det inte bara fanns en stakmaskin, det fanns en hel Vasaloppsgrupp med människor som regelbundet tränade in för loppet och till och med en skidklubb som arrangerade en träningsresa!
Tillsammans med Viktor gick vi igenom min bakgrund och mina ambitioner. Plötsligt hade jag en plan och ett externt engagemang. Alla mina förväntningar blev klart överträffade. Jag kunde nu se det abstrakta målet bli mer och mer konkret. Träningsplanen blev 3 pass i veckan: att ansluta till vasagruppen på onsdagar, köra ett cirkelpass på måndagar och sen ett eget pass på lördagar. Cirkelpasset har mer fokus på allround träning, vasagruppen mer fokus på skidåkningsträning och det egna passet valde jag att viga åt stakmaskinen i huvudsak.
Träningarna på onsdagarna var det bästa, ett riktigt härligt gäng och Viktor som coach, kan inte bli bättre. Jobbigt? Japp. Bra och nyttigt? Jajjamen. De andra i gruppen hade hållit på ett tag och jag blev lite av en rookie i sällskapet och det blev att jobba ikapp min sena start.
En av mina styrkor är min envetenhet. Stakmaskinen blev min kompis och jag körde uthållighet på lördagar. Förde noga bok på min träning och stärktes av utvecklingen. Det går ganska snabbt att bygga upp kroppen.
Träningslägret i Mora under mitten av januari som skidarenan anordnade var magisk. Massor av snö, och riktigt kul och framförallt extremt lärorikt! Mycket träning och kvalitativ träning. Det var ett dedikerat gäng som var där och att umgås med människor med den inställningen är såklart givande. Eftersom flera åkt vasaloppet många gånger tidigare var erfarenhetsutbytet väldigt givande, allt från kläder och utrusning till erfarenheter från lopp och väder.
Och Moraloppet, dryga 4 mil som en generalövning inför det långa loppet. Utan Moraloppet i ryggen hade jag nog underskattat vasaloppet ordentligt. Här fick jag förutom teknik och taktik i spåret lära mig vad som händer om uppladdning och vätske/energiintag inte är tränat/väl genomfört. Jag fick en hygglig tid men tog helt slut, medan övriga gänget var ute och körde ett träningspass på kvällen efter loppet låg jag i soffan med duntäcke på mig och hade frossa.
Jag tänkte: en medeldistans som tog musten ur mig.. - jag behöver förbereda mig bättre…
Någon vecka innan vasaloppet bokade jag upp Viktor på en PT-stund, jag kände att det är så mycket som ska klaffa och för att få allt på plats behöver jag konkretisera allt och lägga ett schema. Vilka kläder i vilka väskor, hur läggar jag upp sista träningen och hur laddar jag mentalt och hur laddar jag kroppen, vad ska jag äta och hur mycket ska jag sova. Viktor hjälpte mig med de sista förberedelserna och sammantaget gjorde att när jag satt i bussen upp till start kände jag ett otroligt lugn i att jag gjort precis allt jag kunnat gör för att förbereda mig på denna utmaning.
När starten väl gick och Vasaloppshymnen spelades rös jag i hela kroppen av välbehag och jag var igång!
Taktik 1: var att se uppförsbackar som kompisar och första kompisen var lång, men gick bra.
Taktik 2: var att tänka att utförslöpor är belöningar
Taktik 3: var att tänka teknik, teknik och teknik, att åka så energieffektivt som möjligt.
När jag kom till Evertsberg fanns min fru och min svärfar där och det kändes fantastiskt att se dem där ropandes ”heja heja”. Att se dem och sen veta att halva loppet var avklarat och därmed bara halva kvar gav mycket energi. Jag kan fixa detta!
Under de sista 2 milen är det ganska flackt och jag njöt jag av att tänka stakmaskin, stängde av allt annat och bara körde, staktag för staktag, kilometer för kilometer. Jag hade ju kört 20 000 meter på skiErgen ett batteri med gånger och belöningen kom här 😊
All träning, både fysisk och mental och all planering hjälpte mig hela vägen fram, det var en fantastisk känsla, allt funkade precis enligt plan och känslan av att spurta upp på upploppet, höra mitt namn från speakern och se sin fru är obeskrivbar. Ren lycka. Hon stod där dessutom och väntade i målet med en krans och jag var euforisk.
Läge 2019-02-24 - Nyss fyllda 53 har kört i mål på Vasaloppet Öppet spår söndag med en tid på 7:34:33 i en tajt dräkt, på riktigt bra skidor och mår fantastiskt!
Jag har bestämt mig för att åka även nästa år, både på skidresan och något av loppen under vasaloppsveckan, hoppas vi ses där!
Viktor, nu är jag inte pinky längre!
Over and out från Mats Bengtsson.
pixelskylines
gamechangershow
ellievsbear