För Svenska Är Rätt Fint Ändå

Texter, dikter, ord och krafs. Lite för alla, så att säga. 💋

[causeswedish]

Det släpper ju aldrig; hela kroppen är spänd, andningen helt off, och huvudet blankt. När började det? Hur får jag det att sluta?

[causeswedish]

Jag tänker ibland på all kosmetika och alla underbart doftande hudvårdsprodukter jag vill köpa. Dock dröjer det inte länge innan rösterna där inne redan sagt “jaha, men vad gör det för skillnad?” Det är ju som att försöka polera och parfymera en bajskorv". Hur kan mitt sinne ha sjunkit så lågt?

[causeswedish]

Ibland hoppas jag att jag ska möta människor när jag är full som jag egentligen inte kommer överens med, för när jag dricker har jag en tendens att älska alla. Liksom, make peace, not war.

[causeswedish]

Har saknat pirret i kroppen som en bieffekt av alkoholen. Känslan av att ens yttre försvinner bit för bit, magen känns som bruset från treo, samtidigt som man har full fokus. Eller i alla fall nästan.

[useless-norwayfacts]

Jag älskar norska mer än danska. ☺Norskarna låter alltid glada. Hur låter en arg norrman?

[ssvenskatextrader]

[ssvenskatextrader]

[ssvenskatextrader]

[twokid]

[brasverigemannen]

[ssvenskatextrader]

[atenaava]

Du sa alltid att folk lämnade dig. Att ingen gillade dig. Att ingen prioriterade dig. Jag sa, vi är bara människor. Människor som gör misstag. Människor som älskar och hatar. Människor som stannar och lämnar. Människor som skrattar och gråter. Vi är bara människor, så kanske dags att inse detta. Att livet bara är såhär.

Atena Ava Sobhani (via atenaava)

[atenaava]

Konstigt nog saknar jag dig inte längre. Som om mitt hjärta aldrig har talas om dig. Som om det aldrig var vi två en gång i tiden. Som om du inte ens finns längre. Konstigt nog är jag glad utan dig.

Atena Ava Sobhani (via atenaava)

[skrivandet]

Hemstad

Så många timmar man trampat på kullerstenen, så många dagar man gått längst ån.

Hela den barndom man tagit sig igenom och hela den ungdom man förvirrar sig igenom.

Alla de gator, hus, parker, byggnader och betong som varit scen för uppväxten.

Att cykla kring med tankarna på annat håll men ändå hitta utan minsta tanke på färdväg.

Människorna man älskar, människor man hatar, de man lärde känna längst vägen och de som försvann längst samma väg.

Dagar och nätter man känt kärleken och lyckan; skrattat och njutit.

Andra gångerna då man lärt känna det förbannade mörkret; stått på gator och rytande vrålat rakt ut.  

Höstkvällar, vintermorgnar, vårdagar och sommarnätter.

Allt i denna stad, denna staden som gav mig mitt jag, denna stad som för evigt kommer kallas hemstad.

[brasverigemannen]

[lovesinsanely]

[ellenallispearl]