~ ♥ Guts in Syrup ♥ ~

♥ A big TW before you're going to dive deeper in to this tumblr. My blog works just like a diary and is therefore my only place to fully ventilate about my situation and my mental health. The pictures and the texts which are published here may be triggering you. If you feel that my blog triggers you, I strongly suggest you to unfollow me. Take care of yourself and thank you for being my safe place. ♥

[versesofourhearts]

-versesofourhearts

[philosophicalzomb1e]

All the love in the world is useless when there is a total lack of understanding.

[endlessmidnights]

I hate when people say suicide is the easy way out, they have no idea the pain you must be in to want to end your own life

[hello-friends9500]

"Tough love" didn't really work on me.

[motelhymns]

how it feels to randomly feel like you’ve out grown a friendship with someone who you thought would be your best friend for life on a monday night and it’s time to move on

[catchymemes]

[wordx]

i think humans are meant to lay in bed with the love of their life all winter.

[emotionalwords]

[satorusbabyk]

People really think I'm joking when I say my emotions get so intense that I believe the only way out is to kill myself.

[konoko]

[gutsinsyrup]

Vet du vad? Jag förstår att du har en gräns. Men det har jag också.

Du säger att du inte orkar bära mig längre, men du var den som sa att jag får ringa mitt i natten, att jag får lägga allt hos dig. Du lovade att inte lämna mig när det blev tungt. Och nu, när jag är mitt i min sorg – när jag knappt hinner andas efter att ha förlorat min morfar – då kommer du med ett ultimatum. Sök mer hjälp, eller så kastar jag dig.

Du säger att det är för att du bryr dig, men det känns inte så när du skrattar åt mina storys efter att själv ha hotat med att blockera mig. Det känns inte så när du säger att du kan be mig dra åt helvete utan att bry dig. Och vet du vad det gör med mig? Det får mig att känna mig som nåt du bara leker med tills det blir för mycket.

Jag har kämpat så jävla mycket. Jag har sökt hjälp, vecka efter vecka. Jag har burit min ångest tyst så många gånger bara för att inte tynga dig. Men jag är inte gjord av sten. Jag är inte ett jävla projekt du kan överge när det blir obekvämt.

Att du nu kräver att jag ska låtsas må bra framför dig för att du inte orkar höra mer? Det är inte omtanke. Det är ett svek. För du har inte varit tydlig förrän nu, du har inte sagt "jag behöver distans" eller "jag börjar ta stryk" – du väntade tills du brast, och nu ska allt falla på mig.

Jag söker inte bråk. Jag söker trygghet. Bekräftelse. Mänsklig kontakt. Och jag är så trött på att ständigt behöva be om ursäkt för att jag känner något. Jag går på tå runt dig just nu för att jag är livrädd att förlora dig – men jag vägrar skämmas över min ångest.

Om du inte orkar, säg det. Men stå för det – utan att lägga ansvaret för allt på mig. För jag har också ett hjärta, och det förtjänar fan att skyddas

[gutsinsyrup]

till dig

Jag vill bara skrika snälla, lämna mig inte. Jag vill be dig att se mig, förstå hur ont du gör mig, förstå hur mycket jag fortfarande älskar dig. Men jag säger inget av det till dig längre — jag säger det här, till skärmen, till mig själv. För jag vet att du inte lyssnar längre. Och att varje gång jag försöker nå dig, så tappar jag bort mig själv lite till.

Jag saknar dig. Trots allt. Trots att du skriker på mig, trots att du pikar mig på sociala medier, trots att du trycker på mina ömmaste punkter — så finns det fortfarande en del av mig som bara vill krypa upp i din famn och höra att du inte kommer gå.

Men du går. Gång på gång. Och jag stannar kvar i spillrorna. Jag vet inte ens om du någonsin riktigt var min, eller om det bara var jag som byggde hela bilden av trygghet kring dig. Kanske såg jag bara det jag ville se. Kanske höll jag kvar i någon som aldrig höll i mig.

Jag skriver det här för att inte drunkna i impulsen att nå ut till dig. Jag skriver för att påminna mig själv om att jag också finns. Att min smärta är verklig, även om du låtsas som att den inte betyder något.

Jag vet inte om jag kommer klara det här än. Men jag försöker

[mentallystrawberry]

cute aggression except when i find someone cute i love them so much i get suicidal

[bpdetrimental]

Even though I realize the harm I may be doing to others, I cannot stop myself from shutting away the world and locking myself away so they don’t see the disappointment that I have become.

[satorusbabyk]

People really think I'm joking when I say my emotions get so intense that I believe the only way out is to kill myself.

[vent1ngacc]

Sweet summer child….

[gutsinsyrup]

hej morfar

jag läste för några år sedan att 1 dag i himlen är som 1 år för oss här nere på jorden. så, i din tid, är det max två månader innan vi ses igen. tills dess, visa mig att du är här. ge mig tecken på att du finns nära mig. var min styrka när min egna tryter, räta ut min rygg när jag vill ge upp. håll min hand när jag om nätterna inte kan somna på grund av ångest. stryk min kind när jag gråter. stäng köksluckorna när jag har lämnat dem öppna, eller öppna dem om de är stängda. möblera om mina småsaker. lämna framme prylar som jag inte längre visste att jag hade. håll dig nära. visa mig vägen, visa att du finns kvar. sträck ut vingarna likt den vackra fjäril jag snart hoppas att få se. och om du kan; visa dig - om så bara för en liten stund i periferin. snälla morfar, 𝐥𝐚̈𝐦𝐧𝐚 𝐦𝐢𝐠 𝐢𝐧𝐭𝐞 𝐞𝐧𝐬𝐚𝐦.

fina, fantastiska och så otroligt älskade morfar. jag är så tacksam för att jag fick spendera mina 30 första år med dig, och att du har varit närvarande hela vägen. tack för att du höll ut tills vi kom till sahlgrenska och för att du gav dina sista krafter till att hårt krama om min hand och låta mig stryka dig över kinden en allra sista gång. att du trots talsvårigheter ändå sa; ”mandis, vad fin du är.”. vet du vad, morfar? jag ser ditt ansikte i mitt. dina ögon i mina. de markanta dragen jag får när ögonbrynen rynkas - de är ju dina. och morfar? oroa dig inte. vi tar hand om mormor och mamma.

dåde dåde dåde, pust, stånk, stön. 𝐯𝐢𝐥𝐚 𝐢 𝐟𝐫𝐢𝐝, 𝐦𝐨𝐫𝐟𝐚𝐫. jag älskar dig. jag älskar dig och jag saknar dig ännu mer. och vet du? en halv gånger en halv, det är en fjärdedel. ♥︎

𝐈 𝐝𝐨𝐧’𝐭 𝐰𝐚𝐧𝐧𝐚 𝐬𝐚𝐲 𝐠𝐨𝐨𝐝𝐛𝐲𝐞, ’𝐜𝐚𝐮𝐬𝐞 𝐭𝐡𝐢𝐬 𝐨𝐧𝐞 𝐦𝐞𝐚𝐧𝐬 𝐟𝐨𝐫𝐞𝐯𝐞𝐫. 𝐀𝐧𝐝 𝐧𝐨𝐰 𝐲𝐨𝐮’𝐫𝐞 𝐢𝐧 𝐭𝐡𝐞 𝐬𝐭𝐚𝐫𝐬 𝐚𝐧𝐝 𝐬𝐢𝐱-𝐟𝐞𝐞𝐭’𝐬 𝐧𝐞𝐯𝐞𝐫 𝐟𝐞𝐥𝐭 𝐬𝐨 𝐟𝐚𝐫. 𝐇𝐞𝐫𝐞 𝐈 𝐚𝐦 𝐚𝐥𝐨𝐧𝐞 𝐛𝐞𝐭𝐰𝐞𝐞𝐧 𝐭𝐡𝐞 𝐡𝐞𝐚𝐯𝐞𝐧𝐬 𝐚𝐧𝐝 𝐭𝐡𝐞 𝐞𝐦𝐛𝐞𝐫𝐬. 𝐎𝐡, 𝐢𝐭 𝐡𝐮𝐫𝐭𝐬 𝐬𝐨 𝐡𝐚𝐫𝐝, 𝐟𝐨𝐫 𝐚 𝐦𝐢𝐥𝐥𝐢𝐨𝐧 𝐝𝐢𝐟𝐟𝐞𝐫𝐞𝐧𝐭 𝐫𝐞𝐚𝐬𝐨𝐧𝐬. 𝐘𝐨𝐮 𝐭𝐨𝐨𝐤 𝐭𝐡𝐞 𝐛𝐞𝐬𝐭 𝐨𝐟 𝐦𝐲 𝐡𝐞𝐚𝐫𝐭 𝐚𝐧𝐝 𝐥𝐞𝐟𝐭 𝐭𝐡𝐞 𝐫𝐞𝐬𝐭 𝐢𝐧 𝐩𝐢𝐞𝐜𝐞𝐬.