SVENSKIFIERAD SEDAN FÖDSELN

Ord på ord med ord som tilltugg.

[soptippen]

Vem har skrivit allt detta?

Hej igen diktsamling det var länge sedan nu, förlåt för det men jag måste be dig om en tjänst.  Kan du berätta vem jag är?

Jag ser ord i kombinationer som jag har valt och förstår vad de säger bättre än jag förstår mig själv, så hur kan de vara mina ord?

Hur kommer det sig att de stavelser jag sätter samman en tisdagskväll i juni, mitt i sommarens morgon, när min ångest slår ut i blom i takt med flädern, känns som vassa rakblad i mitt bröst.

Det var ju jag som satte dem där i den ordningen på skärmen, minns jag inte det? Eller är det för att jag är någon annan nu, en som kan bli chockad över en känsla jag en gång haft eller fortfarande har men hatar med samma kraft?

[soptippen]

Gamla sår

Fan i helvetet, dig önskar jag att jag kunde skylla för att jag aldrig kommer ur detta gap av hett jävla mörker. Jag trodde väl att det skulle sluta bränna efter ett tag; när huden blivit ärrad nog, men tro fan att det svider ändå, när gamla sår döljer sig bakom helvetets ridå.

[soptippen]

Monokrom

Jag föddes vit i en färgstark värld men svarta klor gör mig grå om natten. Som en urtvättad tröja lever jag mindre dag för dag och dör mer natt för natt. På utsidan är jag stark, modig, en överlevare men på insidan är jag svag, rädd, en vekling. Svag i mina egna ögon, kan inte lura mig själv, vill inte lura mig själv.

Jag föddes vit men snart är jag svart som natten, snart faller dunklet tjockt framför mina ögon och jag ser inte en färg mer.

[soptippen]

Minnen

Jag måste gå upp tidigt men min säng luktar fortfarande av dig och jag har sagt hejdå till sömn för flera timmar sedan.

[soptippen]

Student

Sjung om studentens sorgliga dagar, låt oss rulla i läxor och prov. Än klappar våra hjärtan i takt med trötta steg till bussen, upp för trappan, in i klassrummet och från klassrummet. Än bor stormar i våra sinnen, som väckts till liv varje måndag likt en jävla fenix fågel som hack, hack, hackar på allt vackert.

Kanske var det här också vackert på sitt egna lilla sätt. Med allt kämpande, all uppgivenhet, alla skratt. Alla kramar, allt stöd.

[soptippen]

Student

Vakna. Buss. Trappa. Suddrester och knäckta blyertsstift på din nya vita tröja. Trappa. Buss. Somna. Upprepa till förbannelse. Tills din nya vita tröja inte längre är en ny vit tröja. Den är grå, håller på att gå upp i sömmarna. Har blivit för liten. Den är dags att slänga, tillsammans med alla jävla block, papper och tidiga mornar. All stress, ångest och gemenskap. Alla skratt, alla vänner.

Eller förresten släng inte allt.

Gör en jävla scrapbook om du så behöver och klistra in alla tuggummin som höll dig samman på rasten. Gör en lista på dina bästa kramar och din bästa sovmorgon. Sätt in en bild på dig från 2013 och en bild från 2016 och tänk på hur sjukt snygg du har blivit. Skriv om allt du är stolt över. Skriv om allt det vackra. 

Men vad du än gör. Glöm inte.

[soptippen]

Relationshipgoals

När man är in ett jävla relationship, lycklig som fan och ser andra gulliga par och blir avundsjuk på gulligheten men kommer på att juste, sådär gulliga är vi också, kanske till och med lite mer!!!

[soptippen]

Spring för livet, spring för döden.

[soptippen]

Tänk att vara jämlika ändå

Flickor små på rader gå, på glasskärvor i ett mörker av kall kärlek. 

En sa aj, jag behöver nog lite hjälp. Så hon fann en pojke att stödja sig mot. 

En annan sa oj, jag behöver någon att prata med. Så hon fann en flicka att samtala med. 

En tredje sa nej, jag vill vara pojke i stället. Så tog hon på sig ett par skor och gick iväg genom natten.

[soptippen]

Utbyteskänslor

Jag lärde en gång känna en tjej som var precis som jag, hon hade mitt namn, mitt hår och mina känslor. Hon hade en mamma, precis som jag, en pappa, precis som jag, hon hade en bror, precis som jag, hon hade en död syster, inte precis som jag. Hon och jag hade kunnat byta plats och ingen skulle märka förutom vi. Men hon skulle få se mig falla isär. Chanslös mot allt det vassa, mot hennes vardag. Det skoskav som aldrig läker och smärtan som aldrig slutar pulsera i kroppens alla vrår. Hon hade kunnat vara jag men jag hade aldrig kunnat vara hon.

[soptippen]

Vad vi inte vet

Mot sorgkantade fingrar vilar en fuktig kind med ett livs erfarenheter ingjutet så som betong kan tynga ett hjärta och bygga broar över vattenfall av ensamhet, om någon annan bara vet.

[soptippen]

Mörkret i ljuset

Om natten brann hennes ögon som lägereldar i det kalla mörkret och värmde hans händer. Först kom kärleken långsamt pirrande upp genom hans fingrar och brände sedan hans hjärta blodigt och alldeles, alldeles förlorat.

[soptippen]

Rotfyllning

Jag måste ta min rötter och gå, för att hitta mina grenars vilja att växa, för en dag ska jag gå längst ut på en av dem och darra på dess spets innan jag faller fri från allt det hårda och landar mjukt i något som känns nytt.

[soptippen]

En handlingslista

till alla som inte känner sig älskade:

Tänk först på vad Snape gjorde för Lily och inse att det är totalt omöjligt att veta hur mycket någon tycker om dig.

Gå sedan och köp glass.

[soptippen]

Och

Jag plockar taggar från rosenstjälkar och gömmer de sylvassa små monstren i min koftas maskor.

Jag kväver otåligheten med två stora klunkar mjölk, kritvit mot mina läppar, dagen och dess sorger.

Jag stoppar gårdagens ihopknycklade tidningspapper i mina blöta skor, fastän jag helst av allt går barfota.

Och det spelar ingen roll.

Jag gömmer drömmar bortom horisonten där jag inte ser och glömmer dem bara halvt när jag tittar bort.

Jag dämpar ångesten med vitaminer, rena mot min smutsiga insida, min oro och dess uppkomst.

Jag stryker mig själv slät med ett gammalt järn, fastän jag helst av allt är skrynklig.

Och det spelar ingen roll.

Jag spelar ingen roll.

Men jag borstar mina tänder, blundar mig genom natten, och jag tror på att jag kommer öppna ögonen till något bättre.

[soptippen]

För övrigt

Jag är så åt helvete jävla trött på killar med gitarr

[soptippen]

Årstider

Vi tar våra stora känslor och lägger dem i en liten ask att glömma bort när solen skiner. Vi gräver bland höstlöven för att hitta marken att stå på i kylan som kommer farande. 

Och vissa vintrar ligger vi begravda i snön.