Jag vill berätta att vi finns. Jag, min syster, alla vi som blivit lämnade, övergivna eller bortvalda. Jag vill att någon som blivit lämnad ska höra sig själv och hitta något - kanske tröst. Att någon som tror sig vara ensam ska veta att det finns fler som aldrig kunnat vara säkra på sitt värde eftersom en förälder, eller två, inte bekräftat det. [...] Jag vill få lov, eller tvingas, att sluta låtsas att jag är som alla andra. Jag vill syna skammen över att jag blev lämnad av min pappa, och skammen över att min pappa var en sådan som lämnade sitt barn. Jag vill syna skammen över att vara en människa som inte betydde mer för den som var ämnad att alltid finnas där.