Glory
Det känns stabilt att inleda en analys med ord som "om", "kanske" och "men"... men om jag inte minns fel, visst var det så att Nathalia Edenmont har en klassisk skolning i bakgrunden? Låt oss hoppas att så är fallet då min analys av motivet på ett sätt bygger på det antagandet. Min tanke är: när jag ser Nathalia Edenmonts Glory från 2005 ser jag visuellt en stark koppling till de flamländska 1600-talsmålningar med blomsterkransar omslutandes religiösa motiv.
Den flamländska bildkonsten, med sin mer katolskt grandiosa inställning till bildskapade, använde sig av (det evigt nederländska motivet) blomsterstillebenet i sin religiösa bildkonst. Blomsterstillbenent på den holländska sidan var i och för sig inte fri från religiös symbolik - med sitt inslag av vanitas manar motiven i sig till kontemplation kring förgänglighet. Det religösa kunde i buketterna även uttryckas i exempelvis röda nejlikor och sädesax. Nevertheless, den flamländska religiösa konsten var med sin anti-reformerta funktion rättfram och mindre rum lämnades där för tolkning. Jag vill påstå att kransen som ram för det religiösa motivet fyller funktionen att den sammanfogar och gör scenen mer upphöjt, dekorerat och mer beundransvärt. Nedan ser vi ett exempel målat av Abraham Brueghel.
Istället för att utnyttja en pensel i sitt illusionsskapande har Edenmont (i vanlig ordning) använt fjärilen för att bygga en illusion. I Glory är det hela mycket skickligt gjort och det tog mig ett tag på den första visningen att inse att det faktiskt inte var en blomma hon hade fotat av. Blombladet och fjärilsvingen ligger emellertid inte särskilt långt ifrån varandra då de båda i sin materialitet besitter samma transparenta skörhet. Något jag uppskattade mycket när jag spenderade tid med verket på visningarna var att plexiglasets spegelblanka yta och tryckets mörka botten gjorde betraktaren till en medspelare i verket. Verket hängs med en glipa på någon centimeter mellan bilderna vilket gör att, när man ställer sig mitt framför motivet, alltid möts av en i tu klyven bild av sig själv. Just skörheten, splittringen som diptykformatet skapar och den medspelande betraktaren ger den religösa undertonen ett intressant spelrum i ens tanke: istället för att, som i blomstergirlangsmotivet, ställas inför en sammanfogad och enhetlig bild att dyrka ställs vi i Edenmonts Glory istället inför ett splittrat jag. Kransen i Edenmonts bild är ännu inte sluten och dess delar ger intryck att sakta röra sig mot varandra - dock förblir kransen, precis som bilden av en själv, icke-sluten.
Just nu ligger Edenmonts Glory ute på Bukowskis Market dit den kommit via Bukowskis. Jag måste säga att jag blev förvånad över att Glory blev återropad på både höstens och vårens Contemporary. Personligen var jag väldigt förtjust i motivet och trodde definitivt att den skulle gå när uttropspriset sänktes med 20 000 till vårens auktion. Om man ska vara helt krass ser vi här ett verk vars pris har gått från ett utrop på 100 000 hösten 2013 till ett utrop på 40 000 på Market sommaren 2014. Till råga på allt ligger acceptpriset tydligen så lågt som på 15 000 (morgonen 20/7-2014). Om ett verk återropats på auktion mer än en gång blir det svårare att sälja och som det verkar i denna situationen vill nog säljaren mer än gärna bli av med verket. Men men, så ser den köpar-gynnande symbiosen mellan Bukowskis och Bukowskis Market ut: blir något osålt på den stora auktionen kan du men en inte allt för dålig sannolikhet återfinna den på Market. Precis som i detta fall kan man göra... quite a bargain... quite a bargain faktiskt. Jag skulle köpa.