#nu-varande

[sepavarlden]

Solreflexer mot en varmgul husvägg en klar januariförmiddag. Bara en sådan sak.

[sepavarlden]

Nuet igen

Åsa Nilsonne inleder sin senaste bok om mindfulness (Mindfulness utan flum, 2020) med en upplevelse av spontan medveten närvaro: solen värmer armen och nuet och det förflutna flyter ihop. Allt blir närvarande; allt är förnimmelse.

Jag uppskattar det här. Jag uppskattar det särskilt på grund av det jag famlat efter att beröra innan: att det verkar helt omöjligt, rent semantiskt, att greppa nuet, åtminstone i ord, utan att röra vid det förflutna. Hela vår begreppsvärld är ändå uppbyggd av tidigare erfarenheter. Det tycks mig omöjligt att förnimma, efter tioårsåldern säg, utan att det är genom det tidigares översättningsnyckel.

Men. Men att vara nu-varande handlar ju inte om att förneka det förflutna. Det handlar snarare om, vad jag kan förstå, att det förflutna inte ska ta över och överväldiga nuet. Det förflutna kan vara lustfyllt, smärtsamt, vackert, grått — det viktiga är att det är något som inte går att leva i. Låt för all del ditt nu stärkas av sköna minnen. Men låt dem inte knuffa nuet helt åt sidan. Träng inte undan, men håll det lätt och ömt, såväl det som smärtar som det som glädjer. Minns att det förflutna inte är något facit, och alls inte någon bur. Känn lite på andetaget. Känn dina skapande händer. Och var nu. Och nu. Och nu.

[sepavarlden]

Nu-varande

Självklart är det inte enkelt. För varje nu jag lyckas vara i går mig tusen förlorade i då och sen. Sen ska jag— Då var det så att— Vad fint om— Minns du när— 

En god vän skrev till mig om sitt halvkinesiska barns besvär med svenskans alla grammatiska tidsuttryck. Själv har jag liknande problem, fast omvänt, i mina försök att använda mina knapphändiga kunskaper i teckenspråk. Och det är lätt att hänga upp sig: allt vi pratar om har ju nödvändigtvis hänt eller kommer (kanske) att hända. Hur ska vare sig tal, händer eller skrift kunna uttrycka nu?

Nu—

Ett flow, som i stunden: när du lagar mat, när du spelar ett instrument, när du vänslas, målar, skriver, utövar en fysisk idrott eller tankesport, är uppslukad och helt fokuserad. Plötsligt är du i flödet; plötsligt är allting lätt, självklart: i den ömtåliga, översvallande stunden som du är i nuet, helt och fullt; det kan kännas som om tiden stannar. Det kan kännas som om tiden är ett ganska ovidkommande koncept.

[sepavarlden]