Good Friday? He-he.. nae. De blev inte riktigt så.. Fick spendera ett par timmar på akuten. Det var något nytt för mig - har inte vart på akuten sen jag svalde en knappnål när jag var 12.
Det som hände var att, efter gårdagens blogginlägg så gick jag direkt till stationen för att åka till jobbet. Helt plötsligt på plattformen blir jag supersnurrig och vinglar på tunnelbanan. När jag sitter ner känner jag hur sjukt tungt mitt huvud känns och vid varje stopp gör de sig påmind om att de inte känns normalt. Jag ramlar nästan av tunnelbanan då 2 män stod lite ivägen så jag fick balansera några sekunder på 1 ben, och sen vinglar/ramlar jag hela tiden in i väggen påväg till hissen. I hissen kändes det som att hela världen snurrade (känslan när man går över en liten bro på något nöjesfält med ett snurrande "space-wheel" snurrandes runt en - SÅ kändes de). När jag kom ut och försökte gå med snabba steg till jobbet började allt att gunga istället. Jag kunde kolla ner på marken och se den röra sig. Alla som såg mig gå från tunnelbanan till jobbet måste garanterat trott att jag var full. And I don't blame them! Kunde inte gå.
Väl framme går jag bara rakt ner för trappan och lägger mig ner på bänken där Camilla och Marte sitter och käkar lunch. De ser att något är fel och jag berättar vad som händer - Marte hämtar choklad, en banan och vatten - i hopp om att de var ett blodsockerfall. Men de har jag haft förut - och detta var 5 gånger värre. När jag väl lagt mig ner hade jag stora svårigheter med att ställa mig upp igen - och sen när jag försökte stå upp så föll jag bakåt. Min balans ville inte alls vara med mig. Så fruktansvärt läskigt & obehagligt!
Moa kom ner och tog mig direkt till akuten där vi fick först berätta allt för en receptionist, sen en sjuksköterska och sen för en läkare. Då i detalj. Hon tog flera tester och frågade mig massa följdfrågor - men allt var ok. När hon gjorde balanstester märkte hon att jag var väldigt osäker men det var ändå tillräckligt för att vara godkänt. Undrar fortfarande vad hon hade sagt om de hade vart lika illa som påväg till och på jobbet under testerna - för när vi väl träffade henne hade de gått 1h30min drygt & de kändes en gnutta bättre. Det var tydligen bara någon liten ful bakterie som letat sig in i min kropp som inte hörde dit innan.
Varken Moa eller jag tyckte att jag skulle åka hem själv, eller vara själv med en gång, så jag stannade på Scandi resten av dagen. Fick sällskap av Victor och Sia som fick mig att tänka på annat för en stund - och sen vid stängning mådde jag såpass okej att jag kunde ta mig hem själv.
That brings me to today. Vet ej om jag borde, eller egentligen vågar, lämna lägenheten förrän ikväll då jag ska ut på påskmiddag med Linn och Alma och 2 tjejer till i Notting Hill. Man vet aldrig om det kommer tillbaka och vad jag gör då, när jag inte har underbara kollegor runt omkring mig som tar hand om mig. Kanske är bäst om jag stannar inne, tar en kortare, lugn promenad lite senare och bara tar det lugnt med film idag. I think so.
Nu ska jag duscha. Om det är någon som känner igen sig i symptomen jag berätta om och vet något mer än att "det är normalt, man kan få så ibland" så hör gärna av er. Det var alldeles för läskigt för att vara "normalt".