The Forslund Adventures

[theforslunds]

Royalton Riviera Cancun är verkligen ett spektakulärt hotell. Det är i grunden väldigt olikt ett traditionellt all-inclusivehotell. Här finns ambitioner både när det gäller mat, service och design. Man kan stundtals få vibbar av Barcelona om man glömmer av hur stort hotellet är och att allt sitter ihop.

Vi fick igår veta att hotellet varit igång runt fem veckor. Helt nytt alltså. En del barnsjukdomar finns. Det grävs upp på nytt i diskreta små partytält. Det är något med vattenledningarna som inte är helt hundra. Palmer grävs upp. Murar dekoreras. Samtidigt: vi befinner oss mitt ute i ett mangroveträsk. Här fanns ingenting tidigare, utom en fantastisk strand.

[theforslunds]

[theforslunds]

Cancún

Cancun är den ostligaste större staden i Mexiko och den största staden i delstaten Quintana Roo. Den är belägen på Yucatánhalvöns nordöstra spets, där Mexikanska golfen möter Karibiska havet vid Yucatánkanalen. Staden grundades 1970, och har snabbt utvecklats till en populär turistort. 1990 hade staden 167 000 invånare, år 2000 ca 397 000 invånare och år 2010 ca 650 000 invånare.

Cancun har ett fuktigt tropiskt klimat med omväxlande nederbörd och liten skillnad på temperatur över året. Havstemperaturen är stabil och det skiljer bara 3°C mellan den kallaste temperaturen 26°C under januari-mars och 29°C under juni-oktober.

Utanför staden ligger en 22 kilometer lång ö formad som en 7:a, kallad Zona Hotelera - hotellzonen. Här ligger hotellen på rad. Men vi bor inte där.

Istället har vi valt helt nybyggda Royalton Riviera Cancun. Ett nytt fint all inclusive hotell som ligger på stranden vid Puerto Morelos söder om Cancun.

Här är stranden kritvit, havet turkosblått och inramat av vajande palmer. Hotellrummen är stora och många rum har dessutom walk-out pool direkt från den egna terassen. All inclusive-nivån är hög och personalen trevlig och hjälpsam.

Här flyter dagarna fram i stilla mak. Inga tider att passa. Om du inte vill ha koll på Barnklubbens alla aktiviteter förstås.

[theforslunds]

Sportlov? Lov, ja. Inte sport.

Familjen Forslund

[theforslunds]

Hm. Ja, direktflyg låter fantastiskt. 12 timmar och 45 minuter är mindre insmickrande på charter. Men våra sittplatser hade lite extra utrymme, individuella skärmar fanns i nackstödet - och vi flög in en timme på nervägen!

[theforslunds]

När termometern strävade närmare minus tio för varje timme, flög vi upp till Arlanda kvällen innan och sov över här. Clarions hotell är lämpligt nog helt integrerat med Sky City. Man kan bekymmersfritt ta sig fram i kortärmad blommig skjorta utan att frysa.

[theforslunds]

I höst- och vintermörkret har vi värmt oss med appen Min semester. Den har snällt visat hur många dagar det är kvar tills vi åker. 70 dagar. 69. 68... Och nu är vi här. (Men väderappen stämmer inte, vi har 28 grader och klarblå himmel idag.)

[theforslunds]

¡Bienvenidos a Mexico!

Charter är något vi i allt mindre utsträckning känner oss lockade av att välja. Inte minst för att alternativen är få från Landvetter om man inte är borta längre än en vecka. Kanarieöarna. Egypten. En och annan Kap Verdeflight. Under vinterhalvåret står inte mycket annat till buds. När vi tittade på utbudet från Arlanda väntade helt andra möjligheter. ¡Viva Mexico!

[theforslunds]

Att bara promenera i London är fantastiskt. Just på Primark vad det dock extremt trångt och syrefattigt. Men vi fick med oss några kassar ändå.

[theforslunds]

Det här kaféet på Regent Street bara måste vi gå in på, sa Elliot. Cafe Royale var och är ett favvisställe för många legender.

[theforslunds]

En middag på Wagamama och en föreställning av Mamma Mia hann vi också med.

[theforslunds]

Vi åkte sightseeing bus (väldigt blåsigt) och promenerade runt på Regent street och längs Oxford street. Shoppade lite och fikade lite...

[theforslunds]

Hello London, here we come!

[theforslunds]

London calling.

Nytt år. Nya äventyr väntar. Efter en traditionsenlig nyårsfest klättrade vi på väggarna, så vi hade knappt ställt om till 2015 innan vi lämnade Sverige bakom oss.

London har en särskild plats i våra hjärtan, inte minst för att det var här farmor och farfar träffades. Och utan den underbart romantiska lilla episoden hade inte kommande historier haft en början.

Jennys och Marios första resa som par gick till London. Vi firade Marios pappa 40 här med. Men Alice och Elliot hade bara sett Heathrow so far (om än åtskilliga gånger). Det var helt enkelt dags. London calling. Please mind the gap.

[theforslunds]

När vi bommade igen och drog oss hemåt, kändes det inte som om det var sista gången vi var här. Ses igen!

[theforslunds]

Vi firade halloween här ståndsmässigt.

[theforslunds]

"Vart går vågorna? Vem följer dom? I deras fotspår, där går jag. Följer de vinden eller solen? Det vet inte jag. Jag vill ha mina frågor spådda, jag vill att svaren ska va bra. Vinden blåser i mitt hår, nu vet jag vart jag ska gå. Är vinden mitt svar? Jag följer vinden nu, vart den nu går. Nu kollar jag ner i vattnet, där ser jag en bild av mig. Jag känner ingen vind i mitt hår. Sen kommer den och jag springer efter. Nu vet jag vart den når fram. Nu låter jag den vara. Svaren på mina frågor har kommit fram."

Alice Forslund, Sint Maarten november 2014