Maktens kvinnor, varför är ni så få?
LÄS INTE DENNA, DEN ÄR FÖR LÅÅÅÅÅÅNG. Hehe..
Är det fler än jag som anser att det är få kvinnor på de högsta positionerna i samhället? Varför sitter färre kvinnor på samhällets mest statusfyllda ledarroller i jämförelse med männen? Hur kan det vara så att kvinnor utbildar sig mer än män, men utfallet blir ändå att mestadels professorer på lärosätena runt om i landet är män? Hur kan männen passera kvinnorna längs vägen? Vad gör de som inte vi gör? Hur kan vi få fler kvinnor på ledande befattningar? Vi behöver kvotering är svaret.
För den tvivelaktiga som har svårt att se relevansen i mina frågor vill jag luta mig mot statistik som talar högt och ljudligt om hur det egentligen ligger till.
Kvinnor utgör 3 procent är alla verkställande direktörer, som finns på större företag i Europa och män utgör 97 procent[1]. Inom näringslivet och dess toppchefer utgör kvinnor 5 procent av alla, män sitter i 95 procent av fallen på en toppchefspost inom näringslivet[2]. Av personer på chefsposter i företagen är 32 procent
kvinnor[1]. Av totalen styrelseledamöterna utgör kvinnor 10 procent av dem[2].
Inom forskning syns samma tendenser. Kvinnor utgör 59 procent av alla dem som utbildat sig vidare till en examen. Därefter försvinner kvinnorna bort mer och mer ju högre upp de kommer. 43 procent är kvinnorna som blir doktorer och av professorerna utgör de 15 procent[3]. Vad finns det för anledning till detta? Är det så obegripligt som det verkar? Kanske inte. Personligen tror jag att det finns en anledning till varför kvinnorna är så få i den absoluta toppen.
Det finns olika tankar om varför kvinnor inte befinner sig på det översta trappsteget i karriärsklättrandet.
Bland annat har det talats om sådant som att män håller varandra om ryggen och på så sätt får kvinnor inte tillträde till de ledandes arenor. I en rapport om
kvinnor och mäns karriärmöjligheter beskrivs bland annat detta med att rekrytera, att det kan förekomma viss genusempati. Då männen på de höga posterna med makt genom rekryteringsintervjun får höra andra män kandidera om chefskapet, sker en spegling. Det innebär att den anställande ledaren speglar sin egna karriärsresa genom den kandiderande andre mannen. Vilket då skulle innebära att män väljer män, i rapporten kvarstår dock frågetecken kring detta. Exempelvis verkar kvinnor inte välja andra kvinnor[1]. Vad beror det i så fall på?
Detta synsätt skulle ge männen mycket av skulden för att kvinnorna inte når ledande befattningar. Att kvinnorna inte släpps in av männen utan istället vid en viss nivå når det klassiska glastaket. Hit men inte längre. Att det tar stopp vid en viss nivå av makt, status och höga positioner för kvinnor, är något som även andra närliggande studier visar.
Bland annat inom området forskning där få kvinnor når upp till professors nivå, trots att kvinnor är en majoritet av de som utexamineras[2]. I gårdagens GP, Göteborgs Posten (2012-04-24), fann jag en krönika skriven av Elin Grelsson Almestad som berörde detta tema. Hon pekade på vad som hade tagits upp i en studie vid namn Jämställda fakulteteter. Den studien
påvisade att vid naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs Universitet finns rådande brister gällande jämställdheten. De visade sig framföralla vara de disputerande männen som hade talat om skillnader mellan kvinnor och män i biologiska faktorer. Bland annat framkom det att när flickor kommer in i tonåren tillkommer hormoner och att dessa förstör eller gör det svårt för tjejer att klara av ett naturvetenskapligt abstrakt tänkande, enligt några av de manliga forskarna. Det framkom att det på fakulteter fanns olika förväntningar beroende på vilket kön du hade och att egenskaper var kopplade till kvinnligt och manligt[1].
Den sortens resonemang lutar sig mot skillnader mellan män och kvinnor. Biologin har gjort oss olika och därför klarar kvinnor kanske inte av de krav som ligger i att vara forskare, ledare eller chef inom det privata näringslivet, likaså på stora företag. På platser där effektivitet, rationalisering och förnuft ses som viktiga egenskaper hör kvinnor kanske inte hemma?
Jag instämmer inte alls i att kvinnor och män har olika egenskaper. Jag ser inga belägg för att män skulle vara mindre känslostyrda än kvinnor. Jag ser heller inte att det skulle finnas skillnader i varken effektivitet, förnuft, rationalisering eller att stå på sig och
peka med hela handen. Jag skulle säga att det är personliga egenskaper vissa individer har, oavsett kön. Man kan undra vad det är som säger att de egenskaperna är chefsegenskaper? Det kan ha att göra med uppfostran och att män haft mer utrymme till att stå på sig medan vissa kvinnor fått hålla tillbaka. Att manligt är normgivande och därför är att vara chef lika med att styra ”manligt”, enligt ovan kategoriserade egenskaper.
Det finns ändå en del kvinnor på ledande poster, för som vi såg i statistiken fanns det några procent kvinnor som företagsledare bland annat. Hur är deras situation? Finns det någon ojämlika för kvinnor och män på samma höga chefsnivå?
Kvinnor och mäns lön för lika arbete är ytterligare en diskussion, som jag dock väljer att lämna därhän då den skulle ta för mycket plats. Istället vill jag berätta om ett läkemedelsföretag där en kvinna fick avancera till chefspost. Hennes uppdrag var att lägga ner en hel avdelning och därigenom också säga upp personalen på arbetsplatsen. Då hon hade slutfört uppdraget drog hon sig tillbaka. Detta finns stöd för i studier som visar att flertalet kvinnor anställs då det är tid för omorganisering eller uppsägning av personal. I tiderna av nedskärningar får kvinnorna plats på arenan. Detta gäller i såväl offentlig regi som i privata företag. [1] I betraktarens öga kanske dessa sorters personalfrågor bör ligga på ansvarig chef, men om det systematiskt anställs kvinnor då det är dags för de tyngsta göromålen så som en omorganisation och att säga upp personal innebär är det ojämlika villkor det handlar om och inte slumpen. Det är påfrestande att vara chef i sådana lägen och inte bli särskild omtyckt, vilket kan skapa förhöjd risk till utbrändhet eller att chefen tvingas byta tjänst efter utfört uppdrag. Det finns också faktorer som pekar på att ledare som är kvinnor får mindre stöd av andra chefer och personal än vad ledaren som är man får[2].
Vem får de ”sköna jobben”? Ska inte en kvinna, likaväl som en man kunna ha tillträde till toppjobben på olika arenor, där lika villkor för könen gäller? Och då menar jag inte bara i teorin, det ska ske såväl inom offentliga verksamheter som bakom l låsta dörrar i det privata näringslivet. Där det går att få inflytande, makt och där en kvinna kan få en anställning även då företagen har medvind?
Då jag tolkar citat och påståenden i rapporten Karriär – Hur då? Tycker jag att det finns ett antal män som jag skulle vilja kalla traditionalister. Dessa anser sig ha stor vördad för kvinnan men att hennes ambitionsnivå inte alltid behöver vara så stor. Kvinnor kanske trivs med det administrativa och handla lite inköp och pyssla lite. De behöver inte ha så hög ambitionsnivå, men det gör inte ingenting anser dessa män. Jag kopplar det till män i samhället som jag på debatter och återkommande på facebook bland annat i det aktuella hår under armarna kriget som utspelat sig där hört säga samma argument. ”Låt kvinnor vara kvinnor och män vara män”. Jag har alltid förundrats över detta uttryck. Vad innebär det? Hur låter jag en kvinna vara en kvinna? Genom att tvinga henne att inte göra karriär, hålla tillbaka henne och avbryta henne när hon hörs för mycket? Säga åt henne att inte bekymra sig för ekonomin, pyssla i hemmet och rå om sitt utseende och ta omsorg om barn och trött man? Jag tycker att det i sin tur bara är normer, det finns ingenting som talar för att vi föddes på denna jord för att dela upp oss i kvinna och man. Snarare ser jag samarbete och samverkan som ledstjärna, det finns inget naturligt i att kvinnan är inne i ett hem, det är snarare onaturligt.
Att kvinnan tar sig fram och står på sig skulle jag anse är att låta en kvinna vara en kvinna likaväl som något annat. En traditionalist som jag kallar dem blir ibland nervösa av att gränserna uppluckras, dessa personer känner sig nog trygga av normer. Fast jag tror att minst lika många känner sig inte bekväma då de formas eller inte blir lyssnade på eller inte har utrymme för att visa känslor. Normstress finns för både kvinnor och män, och ser
olika ut i olika sammanhang. För om vi vill se mer kvinnor på de högsta ledande positionerna måste vi utmana förväntningar som finns på kvinnor. Det kommer bli normstress om vi inte i yngre åldrar går in och förändrar synen på flicka, pojke och manligt, kvinnligt. Vi måste förändra könsmaktstukturen och det kanske behövs utomstående strukturella åtgärder och eventuellt kvotering i slutna traditionella ledarsällskap. Kvotering skulle kunna vara till hjälp där det idag är trögt att få in kvinnor.
Det får vara nog, jag vill se fler kvinnor på de högsta ledande positionerna och det är omgående! De ska heller inte behöva slita hårade än andra samma nivå enbart för att de är kvinnor. De ska inte behöva bevisa sig, bränna ut sig eller kämpa i motvind bara för att de är kvinnor. Då har något gått snett, det är då kvinnor diskrimineras. Det är då hälften av vår befolkning inte har samma värde eller behöver tas på lika stor respekt just för att de har ett annat kön.
Jag tycker kvotering är lämpligt samt satsa åtgärder redan dagis och förskola. Diskutera i seminarium på arbeten, ha förebyggande arbete på universiteten. Framförallt i privata näringslivet, ekonomer, jurister, entreprenörer program, media med flera. Kvinnor ska inte behöva spegla på sin sexualitet för att komma fram i karrären - då har vi inte rört oss särskilt långt historiskt sätt.
Kvinnor behandlas dåligt av män. Bland annat genom den så kallade Hierarkimetoden. Där härskaren definierar kvinnan med olika påhopp. En kvinna kan bli definierad som ”lilla gumman”. Patriarkatet och de strukturer som finns i det svenska samhället idag är mäktiga krafter och kan bevisligen hålla kvinnor ifrån höga postitioner på företagen. Jag anser kvotering är enda sättet att komma ur dessa dysfunktionella strukturer.
--------------------------------------------------------------------------------------Denna uppgift bestod av att argumentera hårt och bestämt i en fråga som togs upp i vår kurslitteratur under studierna. Du behövde debattera som att du tyckte detta var superviktigt. Denna artikel var väldigt svår att skriva därför jag egentligen är emot kvotering. Jag har andra visioner, drömmar om kvinnors framtid än att staten skall placera ut oss på olika företag emot entreprenörernas vilja. Jag ogillar argumentation i och med klagan, gnällaspik och må dåligt över problem (som jag inte har)..
Jag bott i Frankrike och USA, träffat flera olika människor, och fått på både nära och avlägset håll höra om olika livöden och olika familjer. '
Jag tänker låta människor välja att leva de liv de själva vill. Jag kommer alltid vara färgad av mina feminismstudier. Dock kommer jag aldrig att vara för kvotering av kvinnor in på olika arbetsplatser. Dessutom kommer jag inte känna mig missunnad i livet för att jag är född kvinna. Jag har träffat kvinnor som sagt åt mig hur lyckligt lottad jag är som är född där jag är och bara kan be min man att laga maten. Där vissa av dessa kvinnor kommer från får de en käftsmäll om de inte gör som det förväntas.. sorgligt.
Jag vill fortsätta kämpa för kvinnliga rättigheter, jag tänker dock för den sakens skull inte tvinga företagarare att anställa en person bara pågrund av dennes kön. Jag tänker låta anställaren välja själv för vem de tror är bäst lämpad för jobbet. Med min människosyn tror jag att privata företag är kloka nog att välja kvinnor på hälften av positionerna utan tvång. De jobbar ju trots allt ofta bäst ;)
Låt den som är bäst få jobb, inte den som har ett kön. Låt heller inte kön styra annat, syftar på allt från hushåll, barnomsorg till näringsliv. Tro på att företag är smarta nog att bestämma välgrundade och kloka beslut. Staten kan aldrig bestämma med tvång få fram hög produktivitet. Låt bli och ha förtrogenhet att en icke påtvingad kvotering faktiskt kan leda till mer kvinnor i näringslivet. Fler och fler kvinnor blir starkare, jobbar hårdare och får batter betyg. Låt denna “naturen ha sin gång”. Det kommer att leda till kvinnornas fördel, och för den delen mäns fördel lika så.
Abrahamsson, Lena (2009): Att återställa ordningen: könsmönster och förändring i arbetsorganisationer. Umeå: Borea
Davidson J, Marilyn & Burke J, Ronald (2004): Women in Management Worldwide: facts, figures and analysis. Aldershot: Ashgate coporation
Lane, Linda & Spehar Andrea & Johansson, Helena kapitel 2 “Familj och familjepolitik i Europa”, i Bergs, Linda & Spehars, Andrea (red.) (2011): EU och välfärdens Europa: familj, arbetsmarknad och migration. Malmö: Liber förlag
[1] Kvinnors karriärutveckling i ett longitudinellt perspektiv. (2009): http://www.ipd.gu.se/digitalAssets/1273/1273607_TuijaMuh.pdf, / Nyheter: Kvinnor som är chefer lämnar ofta sina jobb; http://www.tidningenvision.se/artikel/kvinnor-som-aer-chefer-laemnar-ofta-sina-jobb-56733?page=178, Tidningen Vision (2011).
[2] Kvinnors karriärutveckling i ett longitudinellt perspektiv. (2009): http://www.ipd.gu.se/digitalAssets/1273/1273607_TuijaMuh.pdf, / Nyheter: Kvinnor som är chefer lämnar ofta sina jobb; http://www.tidningenvision.se/artikel/kvinnor-som-aer-chefer-laemnar-ofta-sina-jobb-56733?page=178, Tidningen Vision (2011).
[1] Göteborgs Posten 2012-04-25 Krönika av Elin Grelsson Almestad: Kvinnliga forskare missgynnas
[1] Karriär – hur då? (2010): http://www.fredrikabremer.se/Content/Files/Rapport_karriar_hur(1).pdf
[2] Lane & Spehar & Johansson, kapitel 2: “Familj och familjepolitik i Europa”, i Bergs & Spehars (red) EU och välfärdens Europa: familj, arbetsmarknad och migration, 2011
[1] Lane & Spehar & Johansson, kapitel 2: “Familj och familjepolitik i Europa”, i Bergs & Spehars (red) EU och välfärdens Europa: familj, arbetsmarknad och migration, 2011
[2] Lane & Spehar & Johansson, kapitel 2: “Familj och familjepolitik i Europa”, i Bergs & Spehars (red) EU och välfärdens Europa: familj, arbetsmarknad och migration, 2011
[3] Lane & Spehar & Johansson, kapitel 2: “Familj och familjepolitik i Europa”, i Bergs & Spehars (red) EU och välfärdens Europa: familj, arbetsmarknad och migration, 2011
1] Lane & Spehar & Johansson, kapitel 2: “Familj och familjepolitik i Europa”, i Bergs & Spehars (red) EU och välfärdens Europa: familj, arbetsmarknad och migration, 2011
[2] Davidson J, Marilyn & Burke J, Ronald: Women in Management Worldwide: facts, figures and analysis, 2004
