Ibland skäms jag över hur trasig jag blev. Jag menar, det var inte som att du slog mig eller så. Vi fick ett dåligt slut och du blev elak, men mer än så var det inte. Ändå har det gått ett år och jag kan inte tänka på dig. Jag tror att jag skulle dö om jag såg dig, eller kanske bara hörde din röst. Jag tror det faktiskt.
Varför kan man gå sönder såhär, när den man älskar lämnar en? Får man ha såhär ont då? Får en person påverka en så otroligt mycket? Kan det verkligen vara tillåtet, undrar jag. Du dödade mig, det gjorde du.
Jag kommer nog dö flera gånger under min livstid men aldrig så som första gången. Och aldrig kommer jag älska någon som jag älskade dig, jag tror varken jag kan eller vågar.
Kommer du kunna älska så gränslöst igen eller blev du också skadad? Jag undrar om jag också dödade dig.











