Vad innehåller ditt kosttillskott?
I Sverige har vi en av världens hårdaste dopinglagar.
Sedan 1999 är själva bruket av syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat, tillväxthormon och kemiska substanser som ökar produktion eller frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon förbjudet. I Sverige får du inte heller inneha, överlåta, sälja, införa, utföra, framställas.. (Lag (SFS 1991:1969) Lag (2011:112) om förbud mot vissa dopingsmedel, Dopingslagen)
Även i Norge har de en ganska hård lag, men i större delen av världen är inte det vi anser som doping olagligt, såvida du inte ska tävla på elitnivå. I en del länder kan du köpa på apotek och det är inte svårt att få tag på det genom olika hemsidor.
Här i Sverige räknas kosttillskott som livsmedel, till skillnad från i våra grannländer Norge, Danmark och Finland där ”varje kosttillskott ska anmälas till landets centrala livsmedelsmyndighet innan det förs ut på marknaden.” Här finns även egna nationella bestämmelser om mini- och maxhalter av kosttillskott.
På Livsmedelsverkets hemsida kan du läsa mer om vilka krav det finns på kosttillskott och vad som krävs för att till exempel få sälja kosttillskott. (http://www.slv.se/sv/grupp1/livsmedelsforetag/Regler-for-olika-typer-av-livsmedel/Kosttillskott/#hur)
Detta går att läsa angående frågan om kosttillskott ska godkännas:
”Det krävs inget godkännande eller tillstånd från Livsmedelsverket för att sälja kosttillskott i Sverige. Däremot ska den som tillverkar, importerar eller inför och säljer kosttillskott registrera sig hos kontrollmyndigheten i den kommun där verksamheten sker. Även företagare som säljer kosttillskott eller andra livsmedel till andra företagare eller till slutkonsumenter ska anmäla sin verksamhet till kontrollmyndigheten i den kommun där verksamheten sker.”
Runt 2012 var en del produkter på tapeten då miljöförvaltningen införde förbud mot diverse kosttillskott, många för att de saknade eller hade felaktig innehållsförteckning. En del för att de hade skadliga ämnen, olaglig ämnen och osäkra substanser (!). (http://www.stockholm.se/ByggBo/konsument/Livsmedelskontroll/Kosttillskott/)
Det här gällde då Stockholmsområdet, så bara för att ett kosttillskott blir förbjudet i Stockholm, innebär inte att du inte kan köpa det i en annan kommun. Alla kommuner måste alltså ta egna beslut om ett kosttillskott ska få säljas.
Det jag har reflekterat mer över den senaste tiden, är hur motsägelsefullt många använder sig av kost och kosttillskott.
Om man ger sig ut i sociala medier idag (ex Instagram eller Facebook), söker upp ordet healthy eller liknande, så kommer du garantera träffas av miljontals bilder på en ökande ström av broccoli, gröt och potatis. Tips på hur man bakar nyttigt, hur man undviker kalorier men ändå ”unnar sig” och vart man hittar butiker som märker ut sina besprutade bananer, till förmån för de ekologiska.
Härifrån är steget inte långt för att även hitta den uppstigande träningshetsen. Det är mer ”inne” än aldrig förr att träna, gymma och lyfta skrot.
Samtidigt matas vi av bilder som dessa, man kan inte bara träna, man måste äta rätt också!
Vi tänker mer på vad vi äter, det är något som är säkert. Så åter till mitt uttalande om att vi är motsägelsefulla.
Hur kommer det sig att vi bryr oss om besprutade bananer, ”clean eating” och att äta var tredje timme, men vad det gäller kosttillskott så vänder vi sällan på burken? Kanske är en av anledningarna att de flesta av oss inte förstår det som står där ändå? Det som står är rena kemilektionen i många fall!
Varför ifrågasätter vi inte hur väl våra tabletter tas upp av kroppen, beroende på vilken medel som använts för att hålla ihop pulvret för att det ska göras till en tablett? Vi kanske inte ens tänkt tanken på att zink, magnesium och kalium inte skulle tas upp?
Om jag frågar mig själv, så tror jag det beror på vårt samhälle. Vi är trygga här, vi antar att vad som kan köpas i butik är tryggt, kontrollerat och säkert.
Det finns garanterat de som blev glada när många av de bannade produkterna återkom på marknaden, i modifierad form givetvis.
När jag började med kosttillskott så såg jag det som ett komplement till träningen. Jag ville gå hela vägen på ett sätt, anamma livsstilen. För träningen är roligare med alla tillbehör.
På senare år har jag ändrat min kost, från att äta nudlar till att laga min egen mat med så mycket rena råvaror som möjligt. Ju mindre ”skräp” det är i maten, desto bättre mår jag. Därför vill jag inte ha samma skräp som jag undviker i maten i mina kosttillskott. Det är först på senare tid som jag börjat ifrågasätta vad som finns i burken. Men säkerligen måste fler än jag börjat reflektera mer över vad som stoppas i våra ”kosttillskott” och ifrågasätta hur hälsosam vår kost egentligen är? Jag är i alla fall en som börjat ställa mer krav på mina kosttillskott.
När jag vänder på en burk på valfri hylla i valfri kosttillskottsbutik, så vet jag inte ens vad hälften av det är. Hur är ett protein framställt? Vad späder man ut med? Finns allt detta med på burkens innehållsförteckning? Om tillverkaren köper in en påse med utspädd D-vitamin för att ha i sina kosttillskott, måste de då skriva allt som fanns i påsen på sin burk, eller skriver de bara D-vitamin?
Mina krav har gått ifrån att tillgodoses av hur bra mitt pulver med BCAA smakar och löser upp sig, till dagens krav:
- Vad mer gömmer sig i burken?
- Hur hög kvalitet är det?
För vad är det för mening med att köpa kosttillkott om det inte hjälper mig till en hälsosam kropp samt hjälper mig att växa och återhämta mig?
I resten av världen lägger livsmedelsproducenter ner miljoner på att få oss att tro att just deras produkt är nyttigare och hälsosammare än vad den egentligen är, för vi som konsumenter har blivit bättre informerade och bättre på att tänka kritiskt.
Vad är det som får dig att tro, att kosttillskottstillverkarna inte gör precis likadant?
Hanna Edman, Licenserad personlig tränare
Följ Hanna på hennes blogg http://hannaedman.wordpress.com
