gå vidare
en måndagsmorgon i december ser jag dig på stan tillsammans med någon annan
hjärtat droppar tiotusen meter
måste springa till närmaste toalett för att magen vänder sig så ut och in att jag knappt kan andas
spyr utan att ens spy, skriker utan att ens låta
trodde jag var över dig men
minsta lilla får mig fortfarande att ramla tillbaka till noll
hur överlever man något sånt här?











