#skolutveckling

[manalbarake]

Skolledarskap, skolutveckling och tillgänglig lärmiljö Om mig Jag är rektor med erfarenhet av att leda skolutveckling med fokus på relatione

Manal barake är en plattform som samlar kunskap, erfarenheter och perspektiv inom skolutveckling, elevhälsa och social samverkan - rätt stöd i rätt tid — oavsett bakgrund eller behov.

[manalbarake]

Under mina år som skolledare har jag, Manal Barake, mött många barn vars svårigheter först synts som beteenden, spring i benen, oro, ilska, tystnad, konflikter. Men bakom det synliga finns ofta något mycket djupare.

I min nya artikel skriver jag om ESSENCE-perspektivet och varför det kan förändra hur vi arbetar i skolan, elevhälsan och socialtjänsten. Inte för att sätta fler etiketter på barn, utan för att:

✨ förstå signalerna tidigare ✨ sätta in rätt stöd innan problemen växer ✨ skapa samverkan som faktiskt håller ✨ bygga lärmiljöer där fler barn får lyckas

Jag delar också konkreta exempel från mitt ledarskap och situationer där tidig förståelse hade gjort hela skillnaden.

🔗 Läs artikeln här: Medium

Om du arbetar inom skola, elevhälsa, socialtjänst eller föräldrastöd hoppas jag att texten kan bidra med ett nytt perspektiv, och kanske inspirera till förändring i ditt eget arbete. Varmt välkommen att läsa, reflektera och dela vidare.

/ Manal Barake

[manalbarake]

Skolutveckling i praktiken – reflektioner av Manal Barake, skolledare

Skolutveckling i praktiken - reflektioner av Manal Barake, skolledare

Som skolledare arbetar jag varje dag med att utveckla undervisningen och stärka elevernas möjligheter att lyckas. För mig handlar skolutveckling om tydlighet, struktur och gemensam riktning.

Jag heter Manal Barake och skriver här om mina erfarenheter av att leda skolutveckling i vardagen – där små steg ofta gör den största skillnaden.

Fler texter av mig, Manal Barake, skolledare finns på min blogg: https://manalbarake.blogspot.com/

[edqu]

Nästa generation EdQu

Du kanske har märkt att vi på EdQu har varit ganska tysta och introverta de senaste månaderna. Det har varit färre blogginlägg, färre nyhetsbrev och kanske t.o.m. färre Facebookdiskussioner. Istället har vi satsat allt på att i programmeringsverkstaden utveckla nästa generations EdQu. Vårt mål denna gång var klart: 

att skapa världens mest motiverande, tydliga och effektiva träningsplattform för elev och lärare. 

Nu har vi lanserat EdQus nya träningstjänst i matematik, tillsammans med ett komplett matematikmaterial för årskurserna 4 - 9 (sedan tidigare har vi också gymnasiekurserna 1 och 2)! 

Vad är nytt i EdQus träningstjänst?

Träningsläget är elevens värld: I träningsläget får eleven en översikt av hur långt i kursen hen har kommit, hur det har gått samt stöd i vad som bör göras härnäst. Precis som på testerna är träningsläget adaptivt: varje fråga är anpassad till elevens prestation under pågående träning.

Gamification av träningen: Pedagogisk-didaktisk teori och gamification går hand i hand! Vi har lagt mycket tid och energi på att skapa ett motiverande och intressant träningsläge för eleven, baserat på tankarna kring spel men också ledande rön kring återkoppling som stödjer lärande. I träningsläget får eleven återkoppling direkt (efter varje uppgift), en tydlig bild av prestation samt aktivitet och dessutom en tydlig väg igenom kursen. Det tror vi leder till ökad motivation, minskad osäkerhet samt en bättre och sannare bild om de egna kunskaperna!

Läraren vet hur det går: Även om träningsläget är elevens värld så behöver läraren veta hur det går. På lärarens sida ger vi därför direkt återkoppling om vad eleven jobbar med, hur det går samt hur mycket eleven jobbar i form av genomförd aktivitet. Det tror vi möjliggör fördjupat formativt stöd och en stor effektivisering av lärarens tid för informationsinhämtning (”Vad gör min elev nu?”).

Kurser för alla situationer: Med lanseringen av kurser för alla år mellan årskurs 4 och gymnasiekurs 2 tror vi att det finns spännande material för alla i skolan. Beroende på situation kan eleverna såklart läsa flera kurser parallellt, allt beroende på deras behov av kunskapsinhämtning. Äntligen slipper eleverna en stapel med böcker eller en hög stenciler - det är bara att köra igång!

Vad händer härnäst på EdQu?

Skolan behöver riktigt bra digitala verktyg för lärande. Vi på EdQu vill göra världens bästa verktyg för kunskapsinhämtning och -mätning. I den närmaste framtiden tror vi att läromedel kommer bli än mer individualiserade och personliga. Precis som när du justerar musikflödet på Spotify, borde det finnas möjlighet för läraren att anpassa kursen manuellt.

Tänk dig också att datorn föreslår ditt nästa arbetssteg eller instruktion/teori som kan ta dig dit. Det innebär att många olika förklaringssätt behöver finnas tillgängliga, samt att läromedlet kan förändras efter situationen. Det skulle ge en helt annan lärandeupplevelse.

Många undrar när vi släpper flera ämnen. Det är ett av våra fokusområden just nu. Till hösten släpper vi spännande nyheter kring just detta.

Slutligen vill vi tacka alla flitiga användare, lärare, elever och rektorer, som återkopplar till oss och hjälper oss göra EdQu till en bättre tjänst. Vi ser fram emot nästa läsår med er!

[frkwilliamson]

Bokmässan - "Internet som arena i undervisningen"

Gårdagen spenderades med en heldag på bokmässan, och vilken dag det var. Lycka att få tillbringa en hel dag med bara böcker och läsning, och dessutom ha tid både att prata lite längre med närmsta kollegan och dessutom träffa några i det utökade kollegiet från twitter. Bra så.

Ambitionen är att sammanfatta och reda ut mina tankar från de sex seminarium jag hann besöka igår, för att faktiskt få till en reflektion och dessutom samla mina tankar någonstans där de finns tillgängliga för andra om det är så. Diskussion vore såklart kul. ;)

Först ut var Ylva Pettersson som samtalade med språktidningens chefredaktör Patrik Hedenius. Samtalet rörde internet och som titeln antyder, att använda internet som arena i undervisningen. Med andra ord att låta eleverna dela sina arbeten inte bara med oss som lärare utan även med miljoner andra, t ex genom att lägga upp artiklar på wikipedia.

Jag tror att hennes poäng med att ge eleverna en riktig publik är väldigt viktig, det är inte så konstigt att det känns mer motiverande att bli läst av många än av bara en person, det räcker ju att titta på sitt eget bloggande för att konstatera det ;)

Hon påpekade att det går att se läshistorik på varje enskild text på wikipedia, vilket är intressant för mig eftersom jag och en kollega faktiskt har låtit våra elever översätta wikipedia-artiklar. Kul att kunna visa dem hur många som har läst, det blev en påminnelse till mig att ta reda på hur man gör för att kolla. 

Pettersson pratade om en hel massa annat som var intressant, om möjligheten att låta eleverna skriva just "anpassat för en mottagare" på riktigt när de publicerar sig på wikipedia, om funktionen att lägga upp film på wikipedia för att till exempel visa runt en besökare i Skara domkyrka, om skrivandet av artiklar som en väg till att läsa akademiska texter eftersom att eleverna då måste hitta sina egna källor att basera sina texter på. Men jag tänker gå vidare i tankarna här, för det är klart att samtalet ledde fram till egna tankar hos mig. Om våra elever.

Den första frågan som väcks är såklart den om hur jag ska hitta just det som engagerar våra elever, som får dem att känna att de gör en viktig sak när de ger någon annan möjlighet att lära sig mer om något. 

Den andra frågan är hur det är förenligt med målen i mina ämnen. I svenska och engelska. Ett anpassat språk och olika typer av texter i svenskan, och till viss del även engelskan är ju givet, men utöver det. I svenskan kanske man skulle kunna arbeta med litterära termer, och kanske det till och med skulle vara möjligt att låta eleverna publicera en variant av sitt "akademiska arbete med koppling till svenskämnet" eller hur det nu står i ämnesplanen för svenska 3 på wikipedia. Kanske kan det till och med vara en ingångspunkt, att hitta ett ämne på wikipedia som behöver utvecklas, och där börjar de sin forskning?

Men sen kommer ju tvivlet också. Blir det för svårt? Kan jag vara en tillräcklig stöttning för att de ska ro iland det? Den där gnagande känslan som en helst inte ska tala om att man har. Vi får se. I någon form måste jag ju testa. Tack för inspirationen Ylva!

[pappersfriskola]

Sir Ken Robinson ger oss ca 15 minuter om hur vi borde (!) tänka på framtidens skola i kontrast till den typ av debatt som ofta lyfts fram av politiker och / eller media idag. Mycket sevärt, inte minst för oss som arbetar i skolan och funderar på var vi är på väg.

In education, in the end, what we're talking about is the relationship between teachers and students. Between somebody learning and somebody helping. Sometimes it's self help, of course. But it's that relationship that matters. And over time what's happened is that that relationship has been obscured and encrusted and obliterated in some respects.

[dagensspaningar]

Hur kan vägen framåt se ut?

Min söndag vid datorn började med att jag läste so-läraren Petter Bergenstråhles lugubra konstaterande: Med datorn i klassrummet förändras ingenting. Hans erfarenheter av ett års satsning på varsin dator i Stenungsunds kommun har lärt honom att tillgång till tekniken inte räcker för att förändrade arbetsmetoder och nya tänkesätt ska slå rot i skolan. Det duger inte heller att förvänta sig att eleverna ska ta initiativet och peka ut nya riktningar. Nej, ansvaret ligger hos lärarna. De måste helt enkelt ta över rodret, menar han.

Men hur blir det möjligt? Audrey Watters, en av de mer intressanta amerikanska skribenterna som bevakar utbildning och lärande, påpekar på sin blogg Hack Education att skolans anammande av it i undervisningen i stor utsträckning har misslyckats. Istället för att starta en revolution, har den digitala tekniken pressats in i traditionella fållor. Datorn och nätet har inte främst använts för att stimulera nyfikenhet, träna samarbete och utveckla förståelse. Nej, den har setts som ett verktyg för att effektivisera och underlätta det katederorienterade arbetssättet. Och sådant blir det inga revolutioner av.

Audrey Watters text kretsade kring Apple och Steve Jobs, som ju länge arbetat för att datorn och dess möjligheter ska tas i bruk på skolor och universitetet. Stationära datorer och laptops var dock väldigt enkla att tämja enligt gamla mallar. Kanske kommer förändringarna istället med Ipad, Iphone och Ipod Touch? De pekar ju alla i riktning mot ubiquitous computing, ständig uppkoppling och ett mer rörligt lärande. Kan det ge utrymme för ett mer personligt lärande, som tar avstamp i var och ens intressen, erfarenheter och möjligheter? Eller behövs det något helt annat?

I Danmark bekymrar sig många över att mängden gymnasieelever som fuskar till studentexamen har ökat dramatiskt. De använder sina mobiler för att skaffa trådlös tillgång till Internet, de tar hjälp av Google Translate, söker information, och så vidare. En rektor på Fyn, som intervjuades av DR Update, påpekade dock att det vore absurt att blicka bakåt och att närmast reflexmässigt förbjuda eleverna att använda sina datorer till examen. Istället måste hela sättet att examinera och bedöma göras om.

Ute i arbetslivet är det ingen som förväntar sig att medarbetarna alltid har all aktuell kunskap i huvudet. Istället är det nödvändigt att kunna använda nätet, hitta information, förstå och tolka den kritiskt och att använda den för att lösa problem tillsammans med andra. Så måste det även vara i skolan. Men det påverkar inte bara examinationen, utan formar även hur undervisningen ser ut, vilka lärresurser och hjälpmedel som används och vad undervisningen syftar till.

Imorgon till och med onsdag arrangerar OECD CERI en internationell konferens om innovativa lärmiljöer tillsammans med den regionala kanadensiska utbildningsmyndigheten Alberta Education. Här kommer man bland annat att titta närmare på hur man försöker arbeta på nya sätt i olika länder, vad detta leder till och hur erfarenheterna kan komma till nytta i andra länder och sammanhang.

Kanske sägs det något som kan få fart på tankarna? Kanske inte... Vi får hålla ett öga på hashtaggen #oecdile på Twitter! Förhoppningsvis kommer aktiviteten igång när konferensen har öppnat.

[pappersfriskola]

Skolans kärna består, vägen förändras

Jag läste nyligen en mycket intressant artikel från The Washington Post om vad modernare arbetsredskap (läs: internet och datorer) innebär för skolan. Artikeln tar sin utgångspunkt i en intervju med en lärare och innehåller en hel del intressanta stycken som jag tänkte lyfta upp och kommentera, kort.

But when I talk about the shift to 21st-century teaching and learning, I am not talking primarily about changing the tools we use. I’m talking about transforming the way most teachers teach today [...]

Jag håller fullständigt med om att det moderna arbetssättet inte ytterst har att göra med vilken teknik som vi använder oss av. Det handlar snarare om vårt arbetssätt. Att använda sig av Power Point/Keynote som arbetsmetod exempelvis innebär nödvändigtvis inte att eleverna inkluderas i ett modernt pedagogiskt arbete!

Angående att låta elevers intressen styra innehållet i lektionerna:

What I’m envisioning is that I am still the teacher in the room—as the decision-maker, I am in control of the outcomes that I want to happen around core content or the affective domain. The difference is that I am going to allow these kids to pick and choose the areas they are most passionate about.

En-till-en handlar, återigen, inte ytterst om en dator per elev (!). Det handlar, menar jag, om att ge läraren möjlighet att för första gången i skolans historia på riktigt utgå från varje elevs intressen, kunskaper och behov. En individuell skola, i ordets rätta bemärkelse!

If I’m teaching the Civil War, there might be some boys who are really into the gore of people getting wounded and the kind of medicine that was practiced on the battlefield and in the field hospitals—what happened with amputations and how they did that and so forth. That’s not necessarily something that’s going to be tested, but they can address the larger learning goals as they learn how their passionate interest relates to everything else going on in the Civil War. It’s also interdisciplinary: there’s the language use, the construction of sentences, the persuasive argument, the problem solving, the way they’re going to share what they learn with the rest of the group, and what they themselves are going to learn from other kids’ sharing their particular interests. It’s all workable to meet curriculum objectives.

En mycket intressant stånpunkt och något jag absolut skall försöka lära mig av i mitt framtida yrkesutövande: att bortse från den stundande examinationen för att se kursen som en helhet där målen är överordnade examinationer. Kalla det processinlärning eller vad som helst - i grunden handlar det om att hjälpa elever att lära sig inte att bedöma dem!

The digital and Web-based tools that we have today make electronic portfolios very easy. We can take different artifacts and things that kids are doing that prove mastery of the objectives and build a portfolio that displays and documents their learning.

Jag håller med. Sannolikt blir det allt mer viktigt eller relevant att samla elevers "samlade kunskaper" under ett tak istället för att summera deras prestationer under provtillfällen. Att bedöma deras kunskaper utifrån kunskapsmål och se och diskutera deras progression under kursens gång.