#stagnelius

[lovegivenchild]

[tbwdtw]

another demo that we never released, based of the poetry of Swedish writer Erik Johan Stagnelius and his piece "Till Förruttnelsen".

[danjenovell-blog]

Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.

[rehnstroem-book]

STAGNELIUS, E. J. Samlade skrifter, utgifne af L. Hammarsköld. Andra upplagan, öfversedd och rättad. I-III. Sthlm, J. Hörberg, 1830-33.

SEK 1750

[hagtun]

Till förruttnelsen

Förruttnelse, hasta, o älskade brud,      att bädda vårt ensliga läger!  Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,      blott dig till förhoppning jag äger.  Fort, smycka vår kammar -- på svartklädda båren  den suckande älskarn din boning skall nå.  Fort, tillred vår brudsäng -- med nejlikor våren      skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,      förkväv i ditt famntag min smärta!  I maskar lös tanken och känslorna opp,      i aska mitt brinnande hjärta.  Rik är du, o flicka! -- i hemgift du giver  den stora, den grönskande jorden åt mig.  Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver      därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm      oss svartklädda brudsvenner följa.  Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,      och gröna gardiner oss dölja.  När stormarna ute på världshavet råda,  när fasor den blodade jorden bebo,  när fejderna rasa, vi slumra dock båda      i gyllene ro. Erik Johan Stagnelius

[theshatterednotes]

Vän! I förödelsens stund

Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes, när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå, tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss, hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår; när från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla, och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt, säg, vem räddar dig då? - Vem är den vänliga ängel, som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen, bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? - Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten kysste serafen till liv, solarna väckte till dans. Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: "Bliven!" - och i vars levande kraft världarne röras ännu. Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker: Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.

- Erik Johan Stagnelius

[theshatterednotes]

Vän! i förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes, när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå, tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss, hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår; när från din nattomtöcknade själ eldvingarna falla, och du till Intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt, säg, vem räddar dig då? — vem är den vänliga ängel, som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen, bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? Endast det mäktiga Väsen, som först ur den eviga natten kysste Serafen till liv, solarna väckte till dans. Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: »Bliven!» — och i vars levande kraft världarna röras ännu. Därföre gläd, o vän! och sjung i bedrövelsens mörker: Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.

Vän! i förödelsens stund by Erik Johan Stagnelius