#utdrag

[spekulativtskimmer]

"Rebellen inom mig kvävdes långsamt. Oskadliggjordes, och korsfästes i den ekonomiska tillväxtens namn."

(2025)

[etglimtavtid]

Det fineste av alt, at du er der, at du står der, at du i det hele tatt fins Gro Dahle #poesi #utdrag #grodahle #fotografi #forfotografer #øyeblikk #blackandwhitephotography #barndom #tid #barn #fins #tilstedeværelse #kjærlighet #takknemlighet (ved Marnardal) https://www.instagram.com/p/CT_47fwIs5x/?utm_medium=tumblr

[etglimtavtid]

View this post on Instagram

Vi må få se finheten, finne den flytende på det livet vi selv kaver i, gripe med begge hendene rundt den og tro at den bærer, håpe at vi kan holde hodet over vannet slik et sekund, en time, et år. Vite at det er virkelighet dette også, et atom virkelighet, et av livets milliarder ansikter, det gode ansiktet. En dag med bare grønt, blått, sol og fugler. #poesi #utdrag fra #finheten av #kolbeinfalkeid #øyeblikk #tilstedeværelse #flyte #flyt #elv #høretil #pusterom #nature #ro (ved Laudal) https://www.instagram.com/p/COBUNkIJMxZ/?igshid=swzdixsftlbw

[tryingtounderstandbrainheart]

20170329-30

29

Mer data!

Jag hade mer energi idag, nu dag två efter pencillinavslutet, det känns himla bra. Sen va det dags att äta. Pluspoäng för att jag valde bort korv, vitt korvbröd och torkad lök. Det luktade divine men jag tänkte det gör en fet tårtbit också eller blåbärskaka men efter det mår jag PIsS. Så jag valde min mat; kokt fisk, kokt potatis och kokt ägg. Men jag slängde i mig maten. Jag var stressad och tyckte det var obehagligt att äta, som om jag fick svårare att andas. Lösning? Kasta i mig maten. Effekt? Stress och svårare att andas. Crap. Rasten fick halveras till 13.30 för jag ville inte vara själv. Inte så att jag tappade luften som jag kunde gjort med fet mat men ändå inte bra. Jag kände hur jag inte var lugn. Lösning? Gå ut till de andra och låtsas som ingenting. Det gick. Det funkade. Men sen skulle jag hem och jag kände för det första att skurmedlet de använt på golvet luktade starkt (så blir jag när jag är stressad btw, till och med kokosoljan luktade ”fränt”) Tog en dusch men det blev en kort rackare och sen började det. Snurret, tappade känseln i händerna lite lätt och det spökade i halsen och STRESS och INTE KUNNA KOPPLA AV låg i luften. Fan. Lösning? Ringa mamma. Vilja åka till m men hon var med sin svärmor. Crap. Hantera. Hantera. Vill ta brikanyl men mamma anser att jag ska försöka lugna ner mig först. Jag andas. Och andas. Och andas. Det går-ish. Jag blir lugnare och börjar gäspa 777 gånger. Jag lugnar ner mig och klockan är 16.00 och en timme till behöver jag stå ut. Det går. Vill ta brikanyl men i lugnt tillstånd är det som att min kropp inte anser att jag behöver. Då sms:ar T som en ängel från ovan. Han vill träffas på ica om 10 minuter. SAVED, känner jag. Jag reser mig upp i snurret och klär på mig dagiskläderna igen. Väl på ica igen tänker jag NU får jag ju ta brikanylen. Jag menar den stressen jag hade i kroppen och jag hade dagiskläderna på mig och det var mulet idag. … NOLL stress på ica. Jag tog det lugnt och det var LUGNA BANANER. Jag STOD i kassan på mina ben utan att hålla i mig och svettas som en gris. WIN. Kom hem och var lugn. WHAT? Då var jag visserligen med T men ändå. Sen tog jag två katrinplommon och en dusch och efter detta så upplevde jag att klumpen i halsen blivit jobbigare. Nu har jag ätit några surdegsknäcke och druckit citronvatten. Reagerade inte på nåt bröd förutom en halv bit av hattings rågbitar med kaviar.

Okey so idag när jag umgicks/lekte med barnen märkte jag återigen samma mönster; när jag är glad skapar jag glädje. Att rapa upp beteenden för andra är pointless. Att tro att man hjälper barnen när de ber om något tror jag är en björntjänst. De blir inte mer lyckliga och jag upplever att jag ”sliter arslet av mig” istället för att bara leka. Idag lekte jag. Och det märktes för även de svåraste ungarna ville vara med och de tillät mig leda. Det blir otvunget och härligt. Som att surfa en våg.

Idag lekte jag med ett ritprogram på min mobil och hittade coola effekter och jag blev inspirerad. Jag ville måla det där gröna trädet med rosa krona. För måleriet är också en lek, en lek med färg. När leken blir allvar och full av måsten och borden dödas fjärilarna och hela anledningen. Lek är olika för alla och vissa leker genom att vara allvarliga och ruta in saker. Andra leker på andra sätt. Det som är den gemensamma nämnaren är hur det KÄNNS i oss när vi leker. Det ska vara en positiv bubblig weeee feeling, det är tecken på lek.

För tänk om ALLA skulle vara lika kära i mig. Tänk om alla killar jag träffar på skulle falla för mig (ja vet men lek med tanken) Alla skulle kunna erbjuda olika upplevelser och känslopaket. Men hur ska jag kunna veta hur de reagerar på MIG om jag inte vet det själv? Och hur ska man då veta hur deras jag mixas med mitt? You can’t och det är väl därför som en pusselbit utan definition passar med alla. Ju mer konstiga bucklor och hål pusselbiten har, desto ”svårare” att hitta den där speciella.  

Men nu när jag ligger här och tänker tankar om mina tankar och upplevelser så känns det mer som att jag sökte... mig.  Konstigt va? Jag vill ju upptäcka mig och jag känner återigen hur jag är ett universum i universumet och jag har bara börjat skrapa på ytan av mig. Jag har en hel hög med knasiga och spännande tankegångar jag vill gå vidare på och i allt detta spinns något.

Meditation, närvaro, bra kost och andningstekniker. Någonstans där.

 30

“Det är nu fyra dagar sedan jag slutade med pencillinet. Jobbade idag. Jag cyklade dit och det gick trögt och jag ville fortfarande inte att T skulle åka innan mig. Ostadig. Tog det lugnt på morgonen (frukost blev 1 makrillsburk, 2 finn crisp och te och två tuggor på mitt nya surdegsbröd) inte galet trött men definitivt inte pigg. Upplevde att det snurrade till och jag hade svårt att resa på mig under hela dagen. Fick luta mig på diverse stolar och grejer och stod lutad och stod gärna inte upp länge. Vi gick ut som vanligt och jag valde denna gång att sitta mycket. Jag lekte med dem (krokodil och apor på balansgång), vilket blev poppis men jag orkade inte stå som sagt. Men jag pallade att inte ta varken brikanyl och kestine idag. Jäjj J speciellt sen de ändå inte hjälpte iaf. Åt mat (fisk och rostad potatis och couscous och pizzasallad) rasten gick ändå bra, var inte galet gäspig utan faktiskt rätt lugn. Dock så klippte jag den kort (13.42) och begav mig upp på stan. Det gick trögt och det var motvindigt. Minsta lilla ”backe” stannade jag och gick upp för. Bytte till moppe på itg och åkte upp på stan. Väl vid vänstersvängen vid rudbecksgatatn bråkade det i  halsen och jag blev rädd. Nope turn around, tänkte jag. Så jag åkte mot m. Låste moppen och gick mot dörren. Då fick jag en känsla som sa, ring på här nere och sms:a ifall hon inte är hemma. So I did. Inget svar. Ooooh crap. Nu var klockan 14.10 och jag skulle träffa T kl 15 men när det känns sådär är det en viss…akut feeling av NU. Men jag hade inte mycket val kände jag. Så jag tänkte jag åker upp igen men undviker den vägen och svängde istället av vid kyrkan. Det…gick. Det fick gå. Ok…nuuu tar vi det piaaaano tänkte jag. Så jag gick in på krämaren och såg rulltrappan…fan. Jag vet hur det brukar vara. OK…we gotta try this, det kanske kan gå. Så jag åker upp och det blir liite obehag men ingen galen karusell. Upplever att stegen ändå är ganska lätta, ingen konstig svettattack eller så. Bra. Det var liite moln under fötterna men ändå ok. Men andningen var ytlig och klump i vägen. In på clas. Oh crap, det blev lite värre. Okeeeej nu tar vi det luuugnt, tänker jag. Andas genom näsan. Skynda skynda. Fråga personal så det gick fortare. Ställer mig i kassan och jag behöver iaf inte hålla i mig eller så. Så lite win. Tar moppen och känner PHEW, did it. Lite lätt med nöd och näppe. Åker runt itg ett varv för att dryga ut tiden och det går typ ok, lite obehag. Det går ändå. Möter upp snälla T, vi åker hem. Väl hemma tar jag en dusch och jag känner att min kropp är trött. Vi beslutar för att skjuta upp städandet av 2a lägenheten till söndag. Lägger mig i soffan och äter kokta eko hallon med typ 1 msk turkisk yoghurt, paulunmixen och det nya surdegsbrödet. YUM, säger kroppen. Jag känner hur ett lugnt börjar infinna sig och det är som om allt blir lite…bättre. sen på kvällen sket det sig totalt nästan. M hade varit på akuten och fått reda på kaliumbrist. anyway. Pallar inte att skriva om det, det stressar för mycket.”

Shit... det är som att glömt hur jobbigt det var då. Och värre blev det 2018. Det är lite insane. Jag känner hur APVIKTIGT det är med energi och att jag vilar nu och jobbar max på hälsan och näringen så det inte blir sådär igen. 

[etglimtavtid]

... Kan du stryke handa langs kanten av tilværet og vera der med det som er .... #poesi #utdrag fra #helgetorvund #favoritt #tilstedeværelse #øyeblikk #barndom #høretil (ved Lyngdal, Norway) https://www.instagram.com/p/B_cHWX1Jp0Q/?igshid=l280g84ttcwb

[lerob]

”Det är min trista vardag det.

Iväg till jobbet snart igen, jobba på och sen får vi se, vad tisdagen har att erbjuda. Blir det kanske 8 avsnitt till av Lyxfällan?

Det finns ju 26 säsonger trots allt.”

[etrass-blog]

jeg var sigaretten. for hvert drag du tok ble jeg mindre og mindre. tilslutt måtte du stumpe meg og. jeg var din fem minutters sigg pause. jeg var stumpen mellom asfalten og dine hvite sko. 

[k0mplisert-blog]

Han slet med å rive hendene hennes fra hverandre, samtidig som hun gravde fingernglene dypere og dypere inn i den tynne huden hendene hennes bestod av. Hun knyttet hendene enda hardere. "Slutt! Ikke! Slipp hendene mine!"skrek hun. Ikke fra smerte, men desperasjon. Tårer hadde begynt å trille nedover hennes kinn. En etter en falt de ned på haken hennes, før de tilslutt falt ned på armene hennes, og blandet seg med blodet som dryppet fra hennes armer. "Nei vær så snill, ikke! Jeg er nødt til å ha dette så jeg vet at dette er ekte. Smerten er eneste måten jeg kan finne det ut på", hulket hun. Blikket hennes gled ned på de blodige hendene, og hun skalv av redsel. "Det er ekte, du puster, føler - du lever, det er ekte" hvisket han, nærmest uhørlig. Han tok forsiktig borti de blodige hendene hennes, før han tvinnet fingrene sine i hennes. "Du er trygg hos meg", sa han og så opp på henne. Hun nikket sakte. "Jeg er trygg nå. Trygg", svarte hun, før hun kollapset i armene hans.