SALT ÄR ALLT

Salt är allt. Eventuellt är det en missuppfattning. Här tänkte jag försöka reda ut begreppen.

[saltarallt]

Två år senare: två år klokare (?) och med diskmaskin

Efter att jag för ett tag sedan flyttade, är jag numera sambo med mitt livs kärlek, en diskmaskin, och en härlig utsikt över en fin park på söder i Stockholm. Och nej, det är inte diskmaskinen som är mitt livs kärlek.

Det här med att ha diskmaskin är dock oväntat supernice. Men det är konstigt hur ens förväntningar så snabbt anpassar sig. När diskmaskinen plötsligt visade vissa tecken på att inte diska helt rent föll skulden väldigt snabbt på att det måste vara något fel på maskinen, innan utan att vi ens reflekterade så mycket över hur vårt beteende påverkar möjligheten för diskmaskinen att göra sitt jobb.

Hur som helst så sattes ”diskmaskinsalt” upp på inköpslistan, och efter många vändor till affären utan en tanke på detta behov har vi nu till slut fyllt på diskmaskinen, med näst intill oändliga mängder, salt. Och jag kunde inte låta bli att börja googla på salt igen, vilket (tillsammans med ett växande lager av saltspaningar) inte oväntat ledde mig tillbaka hit. So here goes. :) 

Så vad är egentligen grejen med diskmaskinssalt?

På diskmaskinsmedelstillverkaren finish webplats kan man under ”Tips och Tricks” om maskindisk läsa följande om vad som gör diskmaskinssalt så effektivt:

Diskmaskinssalt är Natriumklorid, samma kemikalier som bords- och havssalt består av. Tyvärr kan man inte ersätta det med annat salt, eftersom att det är speciellt framtagen för att inte innehålla järn och karbonater som andra salter kan innehålla och vilket faktiskt kan öka vattnets hårdhet och skada diskmaskinen.

Det blandas inte med det vatten som sköljer din disk (då blir ju disken salt). Istället flödar det igenom sköljmedelsenheten innan det försvinner ner i avloppsvattnet.

Det fungerar genom att tillföra natrium till de "jonbytarhartser" som mjukmedlet innehåller. När dessa reagerar med natrium, fungerar de för att locka och dra till sig de magnesium- och kalciumjoner som orsakar hårt vatten.

Det har mycket större granuler än vanligt salt, vilket gör att de löses upp långsamt. Om de var mindre, skulle de riskera att blockera att sköljmedlet kommer ut.

Vanligt salt innehåller ett särskilt medel som förhindrar att det klumpar sig när det kommer i kontakt med vatten, så att mjukmedlet kan komma ut. Det är också en av anledningarna till att man inte ska använda disksalt.

Salt skall alltså tillsättas diskvattnet speciellt om diskmaskinen är kopplad mot hårt vatten. Saltet ökar diskmedlets effektivitet och förebygger fläckar på disken.

På wikipedia läser jag om vattenhårdhet, som är ett mått på hur mycket mineraler vattnet innehåller. Vatten med hög halt av främst kalcium- och magnesiumjoner kallas för hårt vatten och de höga halterna kan t.ex. ge upphov till kalkavlagringar i vatten- och kaffekokare. Vattenhårdheten i Sverige anges i tyska hårdhetsgrader, och detta verkar ju vara ett ämne i sig som jag kanske måste återkomma till (det finns andra typer av hårdhetsgrader; franska eller engelska t.ex.) och det mesta av landets kommunala dricksvatten är mjukt. Detta beror på geologiska förutsättningar, och undantagen där dricksvattnet är hårt beror på att det tas från kalkrika områden, som t.ex. görs på Uppsalaslätten, Öland, Gotland och tydligen i vissa delar av Skåne. i  

I Stockholm däremot är dricksvattnet mjukt, och då är det faktiskt inte ens rekommenderat att använda diskmaskinssalt, och en överdosering kan i sig själv ge missfärgningar, på grund av natriumet i vattnet, läser jag efter att vi (läs mitt livs kärlek) fyllt på med nästan ett kilo salt i vår lilla halvskåpsmaskin. Vi får väl se vad resultatet blir helt enkelt. Om det blir renare eller om det är först nu som problemen med att jag i och med flytten nu utsätter mitt fina 50-talsporslin för väldigt mycket tuffare behandling än min tidigare milda (och tidsmässigt rätt sällan återkommande) handdisk, börjar...

Källor: http://www.finishinfo.se/news-and-offers/artiklar-om-maskindisk/tips-och-tricks/diskmaskinssalt/ (2017-04-08) https://sv.wikipedia.org/wiki/Vattenhårdhet (2017-04-08) http://dishwashers.se/salt (2017-04-08)

[saltarallt]

Salta fisken!

Fick en fråga om huruvida färsk fisk behöver mer salt än mindre färsk fisk. Det enkla svaret är nog att det beror på vad en vill åstadkomma med fisken. 

Den fantastiska informationskällan Svensk Fisk Tillagningsguide har väldigt många halvsvar i frågan. T.ex. att om en ska salta fisken för att äta den senare, så är det viktigt att fisken är färsk när den saltas, och att receptet följs noga. Det är dock anmärkningsvärt få detaljer i det sedan följande receptet. T.ex. nämns ingen mängd salt. Och tiderna är angivna i dygn. 

Saltet används i detta fall för att stoppa mikroorganismer från att föröka sig i fisken från det att den fångas till att den skall ätas. Detta kan också åstadkommas genom att frysa fisken i några dagar. 

Det kan ju också vara så att en vill salta fisken mer som en tillagningsmetod. Salt är fiskens viktigaste krydda (källa Fiskskolan). Och det finns massor med sätt att göra detta på. En kan rimma fisken, antingen genom att “salta den som vanligt” (oklart vad som avses), att gnida den med salt och eventuellt lite socker, att sedan lägga den i saltlag som kan vara antingen uppkokt eller kallrörd. Tiden verkar också kunna variera från någon timme till några dagar. Behandlingen ger fisken en fastare konsistens och mer smak. Och om socker används blir smaken “rundare”. Och det här med smaken är ju intressant. Jag antar att den smakar salt?

Kurlansky skriver i kapitel 25 om hur den generella missuppfattningen att socker motverkar sälta är en speciellt svensk företeelse. Salt tar (eventuellt) fram sockersmak, men precis som med logiken innebär inte detta att det motsatta är en sanning. Jag vet inte om han skulle anse att Fiskskolans saltlektion är ute på hal is här eller inte. 

Hela kapitlet, som jag får lov att återkomma till, driver friskt med det svenska förhållandet till salt, saltlakris, salt i kakor och snus. Kurlansky hävdar också att det enligt svensk lag (?) är så att en skinka som saltas i september inte kan säljas som “färsk julskinka” i december, men att om den fryses direkt och saltas efter att ha tinats till jul, så är den “färsk”. 

Detta tar mig tillbaka till frågan om fisken. Skinkan saltas lagom till att den skall ätas, för smakens skull, eftersom vi har den i frysen till dess. Samma sak med fisken. Hur mkt mindre färsk en mindre färsk fisk eller skinka är, kan betyda väldigt olika saker. 

En som gillar salt kan ju hävda att det behövs mkt salt i samtliga fall. Och bättre för mkt än för lite. Både för smakens, och mikroorganismernas skull. 

[saltarallt]

I utomlandet, påträffas ännu mer utländskt salt, från en gruva i Polen. Ett mkt gott salt, med rund fin smak.

[saltarallt]

Bloggen har vilat, men givetvis inte saltandet. Sedan jag startde bloggen har jag gjort en del kompletterande inköp. 

Efter att ha läst på om jod bestämde jag mig för att fylla på med det jodberikade hushållssaltet för "vardagssaltning", t.ex. pastavattnet. Jag vill inte få sköldkörtelproblem. Det verkar kunna yttra sig på så himla jobbiga sätt. Plus att det är oerhört svårt att uttala. 

Jag gjorde också slag i saken och köpte Himalayasalt. Jag tycker det är fint. Det innehåller inga tillsatser, och kan enligt förpackningen därför klumpa sig. 

I helgen var jag i Göteborg, där jag till min stora lycka kunde köpa saltet med parmesan och basilika, som jag fick smaka hemma hos Linnea här om dagen. Samma kväll lagade vi en pastarätt. Det var som saltmagi i munnen. 

Och på samma ställe som pastasaltet, en liten butik där jag skulle köpa senap (en annan favoritsmak) med pepparrot i, hittade jag något som tydligen "alla" i Göteborg vet vad det är (men, får jag tillägga, ingen jag pratat om det med i Malmö - hur kommer det sig?) - nämligen svart salt! Saltet kommer från "underjordiska saltkällor i Spanien". Det har torkats av den friska Alicante-vinden, och medelhavssolen, och därefter har de blandat in aktivt kol, som ger den svarta färgen, och en viss smakpåverkan (enligt fabrikanten). Jag tycker det smakar gott. Det ser också fint ut. 

[saltarallt]

Det här är nog det godaste saltet jag någonsin ätit!

[saltarallt]

Igår träffade jag mina föräldrar. Min pappa vet allt om kryddor, mycket om kemi men inte superdupermycket om www. Han muttrade "du har ju mycket att lära" när jag tog upp det här med min blogg. Jag tror det var om de två första ämnena han talade. Min mamma är högstadielärare i naturvetenskap. Jag hade bett henne ta med en lärobok som förklarar det här med salt på ett bra sätt. Hon hade glömt det men hade ändå med sig en värdig informationskälla, i den riktigt gamla favoritboken "Så funkar världen!" som jag tydligen fick i tvåårspresent av min morbror.

Tyvärr finns det inte så himla mkt information om salt i den. Men i uppslaget "Under jordytan" nämns de material vi vanligtvis inte ser, men som vi sätter störst värde på. I nämnd ordning tar han upp kol, olja, gas, metall, diamanter (!), salt och vatten. Sen visas gruvarbetare som hissar upp salt mellan murmeldjur och grävlinggryt.

Pappa tyckte att jag borde åka till Danmark och kolla in Akzo Nobels saltfabrik i Mariager, strax norr om Randers på Nordjylland. Det är nordens första, och vad jag kan hitta enda saltfabrik. Fabriken anlades efter att det på 50-talet konstaterats en större salthorst i den danska undergrunden. Den invigdes 1965, efter en händelserik projektering och byggtid, som bland annat drabbades av att gruvan störtade samman.

När jag kollar på kartan, och när jag tänker efter, är jag dock säker på att jag redan varit nästan där. När vi i somras semestrade på Jylland och körde från Fredriksbjerg till Aarhus och tappade bort varandra i bilarna en stund. Det var nog när vi såg saltfabriken där på andra sidan Mariager Fjord, det blir liksom lite som en synvilla när en kommer norrifrån, hur allting hänger ihop. När en kör bil med min far i närheten av större industrianläggningar, är det likt i somras lätt att det tas en eller annan omväg, både i trafiken och i diskussionen.

Idag är Mariager en av världens modernaste saltfabriker med en årlig produktion av 600 000 ton. I stan finns en kulturmärkt gammal kran att kolla på, samt Danmarks Saltcenter - ett museum för saltutvinning. Där kan man besöka saltgruvan, och så finns där en badsaltsjö (oklart vad det är för nåt) som de kallar Döda Havet. Så jag får nog åka tillbaka ändå. 

[saltarallt]

Råd om salt bör tas med en nypa av det samma

Uttrycket att 'ta det med en nypa salt' härstammar enligt de flesta källor på internet även det från romersk tid, baserat på den latinska frasen cum grano salis. 

Uttrycket skall vara hämtat från en bok, Naturalis Historia, skriven av Plinius den äldre. Plinius verkar vara en författare av samma gebit som Mark Kurlansky, med skarpt fokus. Han skrev bland annat en bok om spjutkastning. Men sen då tydligen det här verket i 37 band, om antropologi, botanik, etnografi, fysiologi, geografi, jordbruk, matematik, medicin, meteorologi, ornitologi, trädgårdsskötsel, zoologi, mineralogi och de sköna konsterna. Han skrev också på samma sätt som wikipediaförfattarna som jag hämtar mkt av min kunskap från, dvs genom att samla och sammanfatta information från andra källor.

Att 'ta det med en nypa salt' kommer från upptäckten av ett recept på ett motgift till ett gift. I motgiftet var en nypa salt en av ingredienserna. Hot som involverade gift skulle då tas "med en nypa salt" och därför mindre seriöst. 

I verkligheten är salt inte ett motgift mot något gift. Det är oklart om detta framgick av Plinius text. Mkt möjligt att det precis som på wikipedia, kan ha publicerats precis hur osann fakta i Naturalis Historia, som helst! 

[saltarallt]

Saltimperiet Romarriket

Kurlansky fortsätter genom historien till romarrikets tid, då det sågs som en mänsklig rättighet att ha råd med salt. Priset på salt styrdes från staten från och med 500-talet f Kr då den privatägda Saltkällan i Ostia blev exproprierad av kungen som tyckte priserna var för höga. Vid flera tillfällen i historien användes sedan prissänkningar på salt för att skapa god stämning bland folket.

Romarriket spred sig över europa, afrika och mellanöstern och kom att innefatta och industrialisera ett stort antal saltbruk av olika slag. De flesta romerska städer anlades strategiskt i förhållande till salttillgång, och handeln med salt var en av grundstenarna i de romerska rörelserna över kontinenterna. 

Ibland användes salt som betalning för soldaternas arbete, och båda orden 'soldier' och 'salary' härstammar från detta sammanhang, och alltså från det latinska 'sal' = salt. Romarna gillade också att salta sina grönsaker. Tydligen är detta förklaringen till ursprunget av ordet 'salad', som alltså betyder saltad. 

En stor del av kapitel 4 i boken behandlar en romersk fisksås, garum, som ofta verkar ha använts istället för rent salt, i den romerska matlagningen. Speciellt vanligt var det bland de fattigare. Såsen beskrivs som vidrig, då den tillverkades av fermenterat fiskrens. Liknande sås användes också i sydostasien. Efter romarrikets fall förbjöds användandet av den vidriga tillsatsen i all matlagning. 

[saltarallt]

Ett annat tips från Stuff You Should Know var om en liten salttillverkare i Atlanta som gör olika saltblandningar som en tydligen kan beställa genom att maila henne. Beautifyl Briny Sea heter det, och det finns i jättemånga spännande smaker. Jag har mailat. Hoppas hon går med på att skicka hela vägen till Malmö! 

-Rosemary [rosemary and pure ocean salt] -Lavender [lavender and pure ocean salt] -Santa Salt [pink peppercorn, rosemary and pure ocean salt] -Pink Peppercorn [pink peppercorn and pure ocean salt] -Friends Forever [granulated honey and pure ocean salt] -Magic Unicorn [smoked paprika, lemon, garlic, rosemary, celery seed and pure ocean salt -Mushroom [pure ocean salt, gourmet locally foraged mushrooms] -Truffle Salt [black truffle and fleur de sel] -French Picnic [Dijon mustard, garlic, herbes de provence] -Camp Fire [smoked sea salt, cumin, ancho chili]

[saltarallt]

På Ylvas tips kollade jag upp podcasten Stuff You Sold Know, ett fantastiskt tips, jag kommer aldrig mer känna att jag har "inget att lyssna på", där finns HUNDRATALS avsnitt om TYP ALLT! De hade givetvis gjort ett avsnitt om SALT! 

Jag misstänker att podkillarna också har läst Kurlansky, det var iaf en del formuleringar jag kände igen (från det här evighetslånga kapitel 4 t.ex.), och också många saker jag känner jag ska ta reda på lite mer om. Men jag fastnade för det här med klumpfritt salt, och historien om "the Morton salt girl" (som tydligen är ett registrerat trademark, borde jag då skriva in en sån liten TM-ring?). 

1911 började saltfabrikanten Morton att tillsätta ett antiklumpmedel till saltet, för att få saltet att inte paja i kontakt med fuktig luft. Strax efter detta skapades den i USA alltså ikoniska reklamen med den lilla flickan med paraplyt som har råkat öppna saltkaret på väg hem från affären, som nu alltså inte var någon big deal - saltet skulle ändå kunna användas när hon kom hem! 

De jobbade en del med sloganen, som ju blir helt värdelöst att resonera kring på svenska, men hur som helst så fastnade de för det gamla ordspråket "It never rains but it pours". Lite konsigt, då betydelsen av ordspråket ju är "en olycka kommer aldrig ensam"... De ändrade till "When It Rains It Pours®" och nu fyllde reklamen 100 år förra året! 

I USA är det tydligen vanligt att klä ut sig till flickan med paraplyet på maskerad. Det får bli dagens tips. 

[saltarallt]

Det här är en annan av mina absoluta favoritböcker. Den är suverän för att öka sin förståelse för ord, språk och sammanhang.

Jag slog upp ‘salt’ såklart. Dels pga något jag läste i kapitel 4 i den andra boken (ett oerhört långt kapitel verkar det som) och dels av det helt allmänna intresset.  Följande etymologiska förklaringar kring salt-ord fanns att nå: 

salt typ av vitt, kristalliskt ämne i t.ex. havsvatten, använt som smaksättning och i konservering - fornsvenska salt; allmänt germanskt ord, t.ex. engelska salt, tyska Saltz med samma betydelse; nära besläktat med latin sa’l med samma betydelse

saltimbocca typ av maträtt av kalvkött och rökt skinka - av italienska saltimbocca med samma betydelse, bildat till saltare ‘hoppa’ och bocca ‘mun’; jfr sautera

saltomortal luftsprång med helomvändning i luften  - av italienska saltomortals med samma betydelse, egentligen ‘dödshopp’ till saltare ‘hoppa’ och mortale ‘dödlig’

sautera hastigt steka över stark värme - av franska sauter med samma betydelse, egentligen ‘hoppa’; ‘skutta’ (köttbitarna tar ett skutt i pannan); jfr saltomortal

Slutsats. På italienska verkar saltare alltså betyda hoppa. Jag behöver nog ett italienskt etymologiskt lexikon med. Jag har felanvänt mig av termen ‘sautera’ under en lång tid, det jag gör med min grönkål är något helt annat. Borde testa den verkliga betydelsen. Och jag vill laga saltimbocca. 

[saltarallt]

En annan kollega skickade mig de här bilderna från en saltöken i Bolivia, Salar de Uyuni. Alltså hur fantastiskt!? Salar de Uyuni är världens största saltöken, den är ungefär lika stor som Skåne. Varje år utvinns 25 000 ton salt härifrån. Öknen är också en viktig källa till lithium. När det ligger vatten på öknen (vilket är oklart hur ofta det händer, det är ju en öken), ska det bli fantastisk vackra speglingar. Det här känner jag utvecklas till ett sådant där "måsteresemål". Min kollega hade också varit i saltöknen vid Salt Lake City, och sa att den till och med var snäppet vackrare än Bolivia. Måste ta reda på, vilken saltöken är bäst?

[saltarallt]

Ett annat bra tips från en kollega: filmen SALT med Angelina Jolie! 

Det enda som står på imdb om filmen är följande. 

A CIA agent goes on the run after a defector accuses her of being a Russian spy.

Och sen “Who is SALT?”. Så peppad. Filmkvällsdags kanske!?

[saltarallt]

Salt & Sill Deli Malmö

Salt & Sill Deli är ett butiks- och restaurangkoncept skapat av skärgårdskrogen Salt & Sill på...

Idag fick jag ett sms från en kollega som hade fotograferat en lång historia om salt, svält och storsjöfiske i Bohuslän, på Malmö C. Jag var givetvis tvungen att kolla grejen med det. Visar sig att det ska öppna en ny restaurang (ännu en!? hur många nya restauranger på Malmö C kan vi behöva?) där, med det härliga namnet "Salt & Sill Deli". Hittade dem på Facebook. Läste "Skaldjursföretag", tänkte - det var då en skojig kategori.

Februari 2015 öppnar de. Det kommer bli en salt vår! 

[saltarallt]

Det här är en saltöken (bild från den fantastiska källan husbilhusvagn.se). Jag måste ju besöka en saltöken. 

[saltarallt]

Salt - men inte på allt

Jag googlade "Kan man äta vägsalt?" och är rätt besviken på resultatet. Ingen av de översta fem träffarna verkar speciellt beröra ämnet (utan att klicka på dem, genom att läsa den här metadatabeskrivningen eller vad det är den heter, den som om en inte aktivt ändrar den visar ingressen från sidan som länkas). Överst i listan var dock en bra sida, 1177.se, varifrån en alltid kan lära sig något. 

T.ex. lärde jag mig detta:

det räcker med ett kryddmått om dagen, livsmedelsverket rekommenderar dock en tesked (more is more)

svenskar äter mkt salt, mer än många andra

om vi äter för mkt salt än njurarna pallar producera kiss av stannar saltet i kroppen och binder vätska och ger högt blodtryck

mkt salt kan också leda till benskörhet

det finns något som heter bordssalt (detta skall jag återkomma till), en god regel för att förstå vad salt innehåller är att läsa på förpackningen (detta är ett dåligt råd, jag har läst på många, tycker det är rätt knapphändig info på paketen faktiskt)

för att räkna om natrium till salt multiplicerar du med 2,5 (detta kanske kan vara bra för någon med en sån modern iphone med hälsoappen där en kan notera hur mkt en äter av samtliga olika ämnen som ingen någonsin trott en får i sig)

det mesta salt som säljs i Sverige är joderat, dvs berikat på jod, vilket är bra för att slippa drabbas av struma (jag visste inte det, nej)

Fortfarande oklart hur det är med vägsaltet dock. Förutom att det pajar mina skor. 

[saltarallt]

Kan man äta vägsalt?

En bra fråga från en kollega idag på lunchen.