Utdrag från förr
Väggar jag inte kan rista, allt blir som ett förortsgraffiti, en spypåse på dörrhandtag, du förstår precis. Avgrunden mellan golv och tak, när man faller handlöst. En främlings duschkabin, fosterställning eller doggystyle medan morgondagen kittlar gommen, du förstår precis. Spypåsen på dörrhandtag. Fan vilken kväll att längta efter dig. Du som gjutit min kropp till en del av ditt hem, din hud, den jag känt som min. Världshav jag aldrig tycks hitta, Känslan av nåt större, nåt man inte kan greppa. Men synfältet alltid i krig. Världshav jag aldrig tycks hitta, rinner väl ut i sanden. Såg en drogkultur, som en verklighetstabu, kändes mer normalt ändå. Din prestige var det sista som lämnade mig, på riktigt. Fingeravtrycken var så flyktiga. "Du förstår precis." Rann ut i sanden, blev till väggar jag inte kan rista.
