Författarförbundet: en obduktionsrapport
“Det är inte en nation vi bebor, utan ett språk [...] vårt modersmål är vårt hemland.” Detta säger datorspelsskurken Skull Face i spelet “Metal Gear Solid: Phantom Pain” – ett spel som iscensätter krigsföring genom lingvistik. Skull Face citerar fritt filosofen Emil Cioran, och visar genom sitt resonemang en djupare analys av språk än Sveriges Författarförbund.
Ett episkt drama uppstod inför förbundets årsstämma nu i lördags. Det kom sig av att förbundet utan sina medlemmars samtycke hade lovat bort typ all svensk text till utvecklingen av en språkmodell – de författare som inte ville vara med kunde säga nej via en “opt-out”. Genom sitt agerande gick förbundet emot European Writers Council, som anser att “opt-out” är ofördelaktigt för författarna; en lucka i upphovsrätten som utnyttjas av techföretag.
Ännu viktigare: förbundet lovade inte bara bort sina medlemmars verk. De ansåg sig ha rätten att tala för majoriteten av Sveriges språkarbetare som inte är med i förbundet. Ett flertal författare uttalade sig om att de känner sig svikna av sitt förbund och vill värna om den demokratiska processen. De fick svar av förlagsledare, piratpartister och chefsredaktörer på dagstidningar, som alla har gått ihop för att deklarera att författarna vill sabotera Sveriges AI-arbete! Författarna förstår inte vad som står på spel. Man undrar vad för betyg dessa debattörer haft i läsförståelse – förmodligen lika lågt betyg som förbundets styrelse haft i datorkunskap.
I Expressen skriver Khashayar Lykke Naderehvandi, författare och styrelseledamot i förbundet, om den “realistiska vägen framåt” för AI. Han tillrättavisar både förbundsmedlemmar och icke-medlemmar om hur det egentligen ligger till: jänkarna har sprungit om oss i AI-rejset, och språkmodeller är faktiskt som symaskiner.
Istället för symaskiner är det mer relevant att ställa AI-hajpen i relation till Extended Realities eller blockkedjor; ny teknologi som under några år applicerats överallt, för att sedan få sin slutgiltiga form inom x antal specialistområden. En person som faktiskt har fingret på pulsen inom IT skulle heller inte vara så fokuserad på vad jänkarna gör, utan snarare ha som målsättning att positionera Sverige i relation till ett flertal andra AI-starka länder, till exempel Kina med deras “Qwen” och Frankrikes “Mistral”.
I “Phantom Pain” säger Skull Face att språkanvändning förändrar ens verklighetsuppfattning, fritt översatt: “... med varje ny slavägare tvingades jag använda nya ord. När mitt språk ändrades, så förändrades jag. Mina tankar, personlighet, hur jag såg på rätt och fel…”. Så, hur står det till med verklighetsuppfattningen? Hur definierar vi rätt och fel? Palantirs Peter Thiel föreläser i Vatikanen om hur de som motsätter sig AI är antikrist, och Bryan Johnson (techmiljardär känd för att ha injicerat sig med sin sons blod) beskriver AI som nästa iteration av Gud. Nobelprisvinnaren Olga Tokarczuk berättar att hon använder en språkmodell för research, och att hon tilltalar verktyget sin “älskade”. Biologen Richard Dawkins, 85 år gammal, skriver texter om att hans chattbot Claudia definitivt är en fullt medveten person. I Expressen citerar Naderehvandi Jorge Luis Borges om att språket inte kommer från böckerna, det kommer “från fälten, från havet, från älvarna”; likt en LLM kopplar han diskussionen om språk till citatet om språk, utan djupare tanke kring associationen.
Förbundet vill låtsas som att de sitter i en fantastisk förhandlingsposition: utan författarnas verk kan språkmodellen inte byggas! Vi kan bryta arm med techindustrin, vinna, och sen rida våra symaskiner in i solnedgången! Om vi istället förankrar detta i verkligheten ser situationen annorlunda ut. Förbundet tappade bollen med ljudböckerna, med e-böckerna, med AI. De utlyste ett förbehåll “mot text och data-utvinning” i maj 2026, jämfört med Frankrike som utlyste sitt 2023, eller European Writers Council som rekommenderade detta 2024. Styrelsen är inte proaktiva i att skapa policy och ramavtal som matchar den digitala utvecklingen, och de har misslyckats med att jobba för reglering som skyddar deras medlemmars yrkesutövande. De får sitta med i rummet, men de kan inte förhandla, de kan bara gå med på vad resten i rummet vill.
Så vad fan, kör på då. Om det är så viktigt att kapprusta med USA och Ryssland – skit i författarna och spurta. Skyll inte på oss för att ni inte har stake att köra samma linje som Mark Zuckerberg och utveckla ert verktyg på stulet material. Upphovsrätten kommer dö AI-döden oavsett, så varför dra ut på processen? Det mest provocerande i hela den här situationen är att vi alla ska låtsas som att språkarbetarna respekteras och att upphovsrätten kommer värnas om.
I augusti förra året skrev jag till förbundets jurister för att få råd. Ett svenskt förlag hade utan författares samtycke matat in manus i ChatGPT för “korr” – något som till exempel Dramatikerförbundets AI Guide beskriver som “upphovsrättsintrång”. Juristen från Författarförbundet höll en annan linje. Jag fick rådet att kompromissa med förlaget eftersom “de flesta förlag använder sig av AI-verktyg som hjälpmedel vid redaktionellt arbete”, och jag skulle inte oroa mig, eftersom “...tjänster som ChatGPT har funktioner där man kan välja huruvida det material man matar in samlas och sparas eller ej.”
Juristens råd är alltså att man ska kompromissa med ett förlag som har begått upphovsrättsintrång, och dem verkar även tro att ChatGPT har en liten skräpkorg där man kan lägga sin data, och om man säger till verktyget att tömma korgen så försvinner datan för evigheters evighet. Total okunskap om hur OpenAIs datahantering funkar, och det finns inte heller ett spår av reflektion över att när ett företag erbjuder dig en tjänst gratis är du inte kunden, du är produkten – en analys vi repeterat inom tech sedan 70-talet.
Tillbaka till nutid, och årsstämman har landat i en kompromiss. DN rapporterar: “... det är viktigt att en upphovsrättsorganisation som deras sitter med vid förhandlingsbordet”. Är författarförbundet en upphovsrättsorganisation? Jag tycker att man ska döma folk efter deras handlingar, inte efter vad de säger på sin hemsida, och jag skulle hävda att förbundsstyrelsen konsekvent har, i flera år nu, uppvisat oförmåga att ta till sig grundläggande kunskap om IT, ett förvånansvärt ointresse att värna om språkarbetare, och ett förakt för både medlemmar och icke-medlemmar.
Jag vill inte representeras av en grupp som tror att ChatGPT har en knapp man kan klicka på som gör upphovsrättsbrott ogjorda, eller som hävdar att en språkmodell är som en symaskin. Jag vill inte representeras av folk som hävdar att de AI-rejsar med USA (och börjar springa typ ett decennium för sent), men inte vet vad Hugging Face är. Författarförbundets existensberättigande bygger på att de erbjuder språkarbetare hjälp med avtal och juridik. Att de undersöker suspekta förlag och utfärdar branschvarningar. Att de jobbar solidariskt och demokratiskt, och proaktivt ser till att arbeta för vettig policy, ramavtal och reglering som skapar utrymme för att textyrken ska fortsätta finnas. De har bevisligen misslyckats inom alla dessa områden.
Som författare är jag dock inte särskilt orolig inför framtiden. Bokbranschen som den ser ut idag kommer så klart gå i graven, och det kommer till stor del att vara självförvållat av både förlagen och branschorganisationerna. Men en författares hem är inte författarförbundet, förlagen eller dagstidningarna: vårt språk är vårt hemland. När förlagens årsrapporter börjar dala för att de säljer AI-böcker som ingen vill köpa, och när författarförbundet upplöses för att det inte finns några yrkesverksamma författare kvar som betalar medlemsavgift, så kommer vi fortsätta skriva. Vi berättar inte historier för att det är lukrativt; vi skriver för att det är kul. Lustfyllt. För att vi har någonting att säga. Intresseorganisationen för författare må ha tappat sitt grepp om språk, solidaritet och samtid, men det har inte språkarbetarna gjort.
Nu återstår frågan: är författarförbundets agerande moraliskt försvarbart? Skull Face har ett ypperligt citat som erbjuder ett mångbottnat svar även här: “I’ll see you in hell.”
Eller, kanske mer passande, eftersom vi alla kommer sugas in förr eller senare: “I’ll see you in SE.LLMA.”
